Plånbok.

Jag behöver verkligen en ny plånbok. Den jag har, håller på att falla i bitar. Myntfacket är till exempel obrukbart på grund av ett gigantiskt hål i sidan. Det är till och med en fancy märkesplånbok även om märket nu råkar vara Nightmare before christmas..




Ett problem är att jag inte är speciellt jävla girlie. Jag hade det som projekt en gång, vilket missuppfattades av min vän som att jag ville bli ett fnittrande fån som inte klarar av att göra nåt själv och ska puta med läppen tills nån annan, helst en man då, kom och hjälpte stackars menlösa mig. Det var inte tanken.

Jag är alltså inte intresserad av fånerier eller märken (som inte är tuffa som Nightmare before christmas är) eller Hello fucking Kitty. Jag gillar väl i och för sig rosa.. Ibland. Jag gillar döskallar och nitar och sånt där ballt, men jag vill inte vara allt för ogirlie och inte heller totalt jävla fjortis. Sen har jag ju också vissa krav. Det måste finnas gott om fack för alla kort och sånt där.




Ett annat problem är att jag inte köper skinnprodukter. Jag har varit vegetarian i *räknar* nitton år den första maj, och i det ingår det (för mig) att inte köpa död hud och bära runt på. Det finns så bra ersättningsmaterial idag att det sällan är ett problem, men de plånböcker jag råkar på i allmänhet är av äkta skinn.

Jag känner att jag vill ha en avlång plånbok, en sån hade jag en gång. Den var faktiskt Björn Borg, nu när jag tänker på saken, men å andra sidan var den silvrig och hade massor med fack och grejer.

Ahja, nu har jag letat reda på en massa bilder för att illustrera mitt problem och inte hittat nåt vettigt alls att köpa. Och det var skitdrygt att få in dem så det ser vettigt ut så ni får bara de här tre alternativen.

Ps.
Jag fyller 33 på tisdag och på båten tänker jag ljuga och säga att jag är trettio. För det är kul att ljuga.

Ps.
Jag fick visa leg på systembolaget i mellandagarna när jag köpte vin.

Det är så jävla lätt..

...att bara sitta med armarna i kors och tycka en massa saker.

Well, fuck you, säger jag.

Jag har färgat håret nu, som ett steg i förberedelsen inför kryssen.. Jag har en lång lista för imorgon och jag vet ju att hela inte kommer att bli avbetad. Jag tänker bada hundkraken eftersom att jag vet att hon kommer krypa upp i M:s säng och försöka kräla sig in under M:s täcke även om M envisas med att hon inte får det. Det är bara en enda natt, försöker jag påminna mig själv..

• Bada hund
• Bädda rent/städa sovrum
• Tvätta 30
• Tvätta 40
• Tvätta 60
• Betala räkningarna
• Se över klorna på hunden

Gokväll..

Det verkar inte vara nåt fel alls på Norpan idag, hon kom som skjuten ur en kanon av ett halvt löfte om mat (jag skakade på burken). Jag vet ingenting om råttor, jag tycker inte ens direkt om råttor men eftersom de inte hade någonstans att bo så fick de flytta in här. De har en jättestor bur och verkar allmänt glada, så jag tror de trivs med sina små liv. Jag hanterar dem inte i onödan, inte för att jag har nåt emot dem utan för att det är så, och de är inte direkt handtama på det viset att jag kan vända upp och ner och peta och dra i dem. Men alla delar verkar sitta där de ska och inget ser svullet eller blodigt eller obrukbart ut..

Jag och C tog en skön promenad på nästan en timme ikväll, jag och hunden behöver ut och röra på oss men det är svårt när världen är åt helvete och man inte har ork att ens lyfta fötterna ordentligt. Det diskuterades mest Big Brother och Melodifestival (båda träsken har jag lurat in henne i) och vår kommande kryssning. Ingen av oss är särskilt pepp men allt är ju ordnat och betalat och klart så vi får väl sätta oss på båtjäveln och hoppas på att den kommer iland igen.

Ikväll ska jag ta en promenix med M som ska vara hundvakt och det finns en del (mycket! skriker hönsmamman inom mig) att prata om. Jag tror att min hund kommer ha det helt underbart, men jag känner mig besvärlig och dum som ber om saker.

Jag hade helt och totalt glömt att jag skulle till sköterskan idag! Hon ringde och undrade var jag var och hur jag mådde och sånt där. Så vi pratade i alla fall en liten stund i telefon. Ny tid om två veckor då!

Lilla Norping..

Matade råttorna nyss och Norpan var inte sig själv.. Det vill säga, hon slet inte knäckebrödet ur handen på mig. Hon verkar inte alls pigg, om det är likadant imorgon så blir det veterinär och när det gäller råttorna så kommer jag inte att behandla och bråka med dem.

Popsy!

Har precis listat ut att min dammsugare heter Popsy, det var ju skitgulligt!

För övrigt har jag skickat iväg en beställning till BonPrix på diverse grejer för 600 pix. Kan utveckla det hela när jag orkar.

Vill inte må bra.

Jag gör inte det, jag vill inte må bra eftersom att allt är skit och åt helvete. Jag tror att jag, på nåt skruvat jävla sätt, vill straffa mig själv och inte tillåta mig att må bra. Om jag mår bra så betyder det att mitt liv inte vänts upp och ned totalt. Nåt sånt.. Jag känner skuld.

Idag har jag dock inte köpt en hel jävla kaka av valfri modell och ätit. Att tröstäta är ett ganska värdelöst sätt att trycka ned sin ångest. De flesta sätten är väl i och för sig ganska värdelösa, och destruktiva. Människor som inte är speciellt insatta i psykiska sjukdomar verkar tro att medicinerna vi stoppar i oss är några slags skoj grejer. Eller att vi "inte vet vad vi gör" när vi tar dem. De har aldrig upplevt den här skiten.. Det är ingen som ifrågasätter när någon med kronisk värk tar värktabletter? Eller när diabetikern tar sina sprutor?

Jag har faktiskt orkat ordna lite idag, och fått ihop i alla fall en halv sopsäck. Det låter skitlöjligt när jag skriver det här, men det är faktiskt en prestation. Dammet eller whatever fick det att snöra ihop sig med andningen, men om jag tar medicin före och under tiden så kanske det ska gå bra? Jag måste ta och städa åt råttorna i veckan också, och det ser jag inte fram emot sen sist..

Jag bara svamlar, känner jag..

Och förresten, jag ser att du läser, och du vet vem du är.

Liv.

Jag har faktiskt orkat flytta en möbel idag, och liksom städa runt själva flyttandet. Jag hatar vad som har blivit av mitt liv, jag tror det var på nedgång redan innan "allt", och jag vet inte riktigt varför jag blir sämre och sämre. Det är som en boaorm som drar åt hårdare och hårdare för varje andetag jag tar. Min värld blir mindre och mindre. Det finns inga mediciner i världen som kan bota det.

Jag har försökt hitta lite nya bloggar. De flesta bloggar jag läser skrivs av personer runt tjugoish, så jag känner att jag skulle behöva några fler som skrivs av folk runt trettioish. Men det är svårt med koncentrationen och jag kan inte riktigt sätta mig in i dem.. Så jag sparar dem i min evighetslånga "Bloggar"-lista och ska ta det "sen".

Jag lämnade en kommentar hos en tjej vars blogg jag läser och det ramlade in en hel hög med besökare hit. Då vill jag nästan be om ursäkt för att jag existerar och funderar på vad de får för jävla bild av mig.

Så ja, jag har väl bestämt mig för att ha ett liv i alla fall.

Kanske borde skriva en presentation..

Hemma.

Nu är hon hemma igen.

Även om det är en jävligt klen tröst i det hela så känns det i alla fall bra att hon är hemma. Det är väl ungefär som att ha en grav att gå till. Fotona som jag beställde kom igår, men nu hittar jag inte ramarna som jag vet att jag har nånstans. Jag har inte ork att leta heller.

Annars vandrar jag runt här som en levande död. En del sorg, en del depression och en del droger.

Det blir väl att vi åker i väg på den där kryssningen, även om jag inte har nån lust.

Träffat folk idag.

- Hur mår du?

- Mh, inte så bra..

- Nä, jag ser det. 

Eller.. 

- Hur är det med dig då, du ser inte jättepigg ut?

- Jag ser ganska drogad ut skulle jag vilja påstå.. 

- Ja, det var det jag menade. 

De bryr sig, och jag släpper ingen nära. Jag gör inte det när jag mår dåligt, jag blir som ett skadat djur som springer till sin håla. Krälar till sin håla.. 

Det finns en person som jag över huvud taget svarar när hon försöker få kontakt med mig, det är C. Hon visste nog inte att hon ligger på en mycket exklusiv lista.. Alla vill stötta och hjälpa men det finns inget de kan göra. Den personen jag ville ringa, och det tog flera ögonblick innan jag kom på mig själv, kan jag inte ringa längre. 

Jag har beställt bilder idag, skickat in några bilder som jag har på datorn som jag vill ha fysiska kopior på. Det finns nog fler bilder som jag skulle vilja ha ut men om jag ska sitta och vela och välja och fundera så blir det inget av det alls. Det är så svårt att tänka.. Vi får se hur de blir. 

Ps.
Jag har fördjupat mig i Skarakannibalen också, det är sånt jag gör när jag mår dåligt. Läser obduktionsrapporter. 

Hade jag..

Lät jag mig bli påverkad av den personen jag hade med mig? Hade det varit annorlunda om hon varit försäkrad? Även om jag gärna hade betalat 20 000 för att få hem henne igen.. Vad ska jag ändå med pengar till? Pengar gör ingen nytta, ger ingen glädje.

Hade det hjälpt då? Hade det blivit bra då? Eller var det nåt mycket svårare som var underliggande än det akuta?

Jag ångrar mig. 

Nån gång i veckan eller nästa vecka så får jag hämta min urna.

Jag gick redan på knäna innan det här, jag har förlorat allt. Som är viktigt.

Har ingen aning om hur mycket tabletter jag äter nu, det ligger väl en bit över rekommenderad dos. Men det är väl bara att krypa vidare.. Kräla mig fram i livet.

Var till Ica..

C fick iväg mig till Ica tillslut, det blev mest en massa skit handlat. Åt en Berry nyss och jag är proppmätt.

Jag ser sjukdomen i det här, det gör jag. Men jag ser ingen orsak till att kämpa emot den.

Kan inte samla tankarna..

Kan inte samla mig för att skriva nåt vettigt här. Jag har ingen ork kvar, ingen lust. Jag går upp eftersom att hunden behöver gå ut. Jag ville bara att hon inte skulle ha ont mer. Hade jag varit säker på att hon mått bra om jag gett dem tjugo tusen så hade jag gjort det. Men det var inte säkert..

Det var njurarna.

Och jag fick inte ta hem min katt igen..

Kurrkatt.

Sitter med min fina katta i knät, hon kom och ville ligga här självmant och då säger jag ju inte nej, även om hon luktar helvete ur munnen. Nyss gick hon på lådan och det var glädjande att se! Hon har sovit hela natten i fåtöljen och inte gjort ett ljud, jag har i alla fall vaknat två gånger och ropat på henne tills hon visat livstecken.. Enda gången hon rört sig, vad jag märkt, är när jag vaknade klockan sex av att hon satte upp tassarna på nattduksbordet, och då fick hon mitt vattenglas. Hon har fått lite mjölk av mig även om jag vet att katter inte ska dricka vanlig mjölk men nu fick hon det för att jag ville se att hon dricker och så..

Det verkar väl inte som att njurarna lagt av i alla fall..

Tycker klockan kan gå lite fortare så att vi kan åka och de kan säga att det är lättfixat och jag får ta hem min katt igen..

Kattan..

Det tar aldrig slut! Det känns som om det regnar ner skit på mig och det tar aldrig slut..

Nu är katten sjuk. Min älskade fina fluffiga bästa katta. Det verkar som om hon har nåt problem med munnen. Jag har ringt runt efter veterinär i stan, men det finns INGA TIDER den här veckan?! Ringde till veterinären i grannstaden och fick en tid på torsdag och hade ingen jävla aning om hur jag skulle ta mig dit. Ringde istället till Strömsholm och fick en tid imorgon, fast jag var såklart välkommen in akut. Jag vill bara åka dit och säga åt dem att laga min katt, jag vill ha min katt fixad tack så mycket. Jag vill inte att min katt ska ha ont en sekund till, om hon har ont.
Jag känner mig som världens sämsta kattmamma..

Allt blir så jävla mycket större när man mår så här, när det bara kommer nya saker hela tiden och jag inte hinner återhämta mig. Jag har inte ätit idag, och jag höll på att kräkas av min migrän. Jag vill bara lägga mig ner och dö och ge bort katterna till nån som kan vara en bättre kattmamma.

Men imorgon ska i alla fall grannen köra mig till Strömsholm. Jag är så rädd att det inte ska gå och ordna och jag orkar liksom inte mera.

Läkarmöte..

Idag hade jag (tidigt) möte med läkaren och f-kassan. Vi kom fram till att det inte finns så mycket mer de kan göra med mig och att det är dags att ansöka om fast sjukskrivning, vad den nu heter nu för tiden. Förtidspension helt enkelt. Jag har själv föreslagit det, för det finns en massa fördelar med det, inte minst slipper jag stressen över att be om ny sjukskrivning var tredje månad, oroa mig för att hamna på "nedsatt" sjukpenning och till slut bli utförsäkrad (igen), vilket minst sagt är ett stressmoment. 

Men sen blev jag jätteledsen också.. Jag vet inte riktigt varför. "Målet är att du ska må bra" sa läkaren, "om tio år kanske du mår bra!" fortsatte han. Jag tror inte han menade det som "grattis, du har tio års helvete framför dig, härrå!", men det var så det lät i mina öron. 

Sen såg jag hela mitt patetiska liv spolas förbi för min inre syn.. Ända tills att mina katter äter upp mitt lik. 

Jag gick och hämtade mitt paket (hade ångest i torsdags, beställde poptarts), handlade på Ica och köpte en falafellpizza med extra ost. Poptarts var fan ingen höjdare alltså.. Mitt omdöme kan i och för sig vara färgat av att jag minuterna innan hade moffat i mig en falafellpizza med extra ost.. 

Ps.

Jag fick ordning på Sims.. 

Jamen så där ja..

Litet sammanbrott över att Sims 3 inte ville som jag ville.. Avinstallerade det helt i onödan!

Det blev tröstpannkaka mot det.

Hej..

Det har fortsatt på det där bergodalbane-mönstret. Jag hatar verkligen såna dagar. Jag kan arbeta med "nu är jag nere" eller "hej hypomani!", men när det svänger på minuter så är det bara att hålla i sig och åka med. Försöka stå emot alla impulser som "varför är jag vän med den här på facebook!?" och så vidare.

Jag skulle väl kunna gissa att det blev för mycket i början av veckan.. Sånt triggar igång saker och jag har inte ork att hålla emot.

Jag är gnällig också! Jag blir så trött på alla som "förstår precis" eller "så är det för mig med". Jag förstår också att delar av mina problem är saker som andra kan känna igen sig i, men för mig känns det som om alla tar en bit av min sjukdom och normaliserar det och i och med det så får jag inte vara sjuk. Försök sätta ihop alla de där delarna och försök stå ut med det livet. Det är kanske inte så det är, men det är så jag känner..
Eller de som hela tiden måste "trumfa" saker jag säger! Vad jag än säger så har de haft det värre, oftare, hårdare..

Idag är jag trött, vi hade schlagerkväll igår och även om det är roligt och trevligt och välbehövligt så känner jag mig som bakis idag. Och rastlös.

Hej..

Tröskeln är jävligt låg idag, det är den.. Jag vet inte, egentligen kan ni nog bortse från mitt lilla hissy-fit här tidigare.

Igår var vi ut och handlade, igen. Körde runt i en massa butiker och handlade diverse saker som jag behövde. Bland annat en mixer som vi kan prata om senare..

Jag orkar ju inte med att hålla på och aktivera mig på det här viset, fast jag måste. Veckans lista kommer nog att gå åt helvete. Lång är den också..

Medberoendet.

Jag blir så arg, och jag blir arg på mig själv för att jag låter det här påverka mig så mycket.

Jag vill så gärna vara till lags, för det är så jag har fått lära mig att "duga". Jag vill att alla andra ska ha det bra, gärna före mig själv, för jag är ju ändå inte värd nånting. Men jag klarar inte det längre. Jag är så jävla nedkörd och sjuk och trasig att jag knappt orkar se till mig själv, och ännu mindre ordna åt andra. Hela förra året gick åt att ordna åt andra, jag pausade mitt liv för någon annan. Jag skulle göra samma sak igen, fast bättre. Jag skulle ge vad som helst för att få göra om, göra rätt, göra bättre för den enda personen som betydde nåt för mig. Vad som helst.. Men hon är borta och jag är ensam.

Jag vill inte längre vara till lags, jag vill inte följa de där gamla intrampade fotspåren.. Det låter dubbelt och det är det också, jag försöker gå emot mig själv, och det slutar med att jag sitter här och mår dåligt. Hur jag än gör så sitter jag här och mår dåligt!

Jag tar inte ansvar för andra människor, jag tar inte längre ansvar för andras välmående och jag tar inte längre ansvar för att ordna saker åt andra. Det leder naturligtvis till sura jävla miner vilket leder till att vad?, jo att jag sitter här och mår dåligt.

Så nej, ni har ingen rätt till att tjura över att jag inte längre gör saker åt er. Punkt. 

Passar det inte så tar jag inte ansvar för det heller, det är bara att ta närmsta dörr, radera mitt nummer och aldrig mer höra av sig.

Pay up!

Igår blev det en massa flaxande! Jag känner mig jättenöjd med mig själv trots att jag vet att det kommer att kosta idag. 

Jag och grannen bestämt oss för att åka på kryss, det tror jag att jag nämnde tidigare. Igår åkte vi ner till resebyrån och bokade, och betalade! No turning back.. Vi ska glida runt på Galaxy första helgen i mars, vilket är ganska passande eftersom jag fyller år däromkring. Jag oroar mig för hundvakten, för maten, för kläderna, för när båten sjunker och så vidare, men det är bara att gå genom elden. 

Tidigare skrev jag om mirakelmedlet kokosolja, det gjorde jag här, och när vi ändå var på stan så gick jag in på hälsokostbutiken som passande nog var precis där bussen stannade och köpte olja. De hade inte den sorten som deras hemsida utlovade, men istället hade de Kung Markattas som är så bra det går att få. Jag önskar för övrigt att jag fick tag i fler produkter från Kung Markatta.. Idag är första dagen på kokosoljelivet, jag körde ner en halv tesked i min frukostsmoothie, det smakar lätt oljigt men inte alls äckligt. Dessutom kommer jag ju bli som en ny människa! Nåja, vi får se hur det är med den saken, men jag tror att det är en bra grej.. 

Vi lyxade till det och käkade kinabuffe dessutom. Hong Kong har nog den bästa kinan i stan, och den mysigaste restaurangen. 

Nu när det har varit så här kallt så har jag verkligen lidit med min lilla hund som inte har nån päls att tala om, jag har tänkt i flera år att jag ska köpa en sån där flashig jacka till henne, men ekonomin har satt stopp för det. Igår tog jag mig i kragen och vi åkte ut till djuraffären och köpte ett Hurtta-täcke! Det gick på 600 jävla spänn, men det är det nog värt. Nu blev det ju i och för sig lite varmare bara för det, i morse när vi var ute tror jag att det var fem grader kallt.. Men jag är övertygad om att det kommer snöa tills midsommar eftersom att vädret har blivit helt galet och vi hade maskrosor i november. Hon blev jättestilig i täcket och verkade glad och nöjd! Det är lite stort, men jag tror inte att det gör så mycket.. 

Det här kommer ju ta på krafterna, men det var det värt, saker måste ju göras. För att inte tala om hur slut jag kommer vara efter den vilosamma kryssen! Men det spelar ingen roll vad kroppen tycker, idag ska jag ut och shoppa med en annan granne. Hon är snäll nog och kör omkring mig när jag behöver åka och handla saker, som kattsand, och amerikanska pannkakor! Helvete vad jag ska köpa pannkakor!! 

Måndag - Måndagskören.

Jag satt här och fundilurade och läste lite bloggar när jag uppmärksammade ett märkligt bankande som verkade komma från trappen... Sen kom jag på att det är måndag. 

Vi har ett stående inslag här i trappen nämligen, varje måndag så kommer det ett gäng - och med gäng menar jag många - människor för att idka sång? bönemöte? jag är lite osäker på exakt vad det är de gör där uppe. Högst upp, såklart, i den lilla ettan samlas de. De stuvar om möbler och sjunger. De gör det här i ett par tre timmar, för att sedan banka sig ner hela vägen igen, som en elefanthjord ungefär. 

Ja det är ju ett färglatt inslag i vardagen i alla fall.. 

Glömde mig lite..

Veckolistan blev inte riktigt avklarad, jag glömde (förträngde) hur mycket energi det tar av mig att göra sociala saker. Nästan hela söndagen spenderades i sängen, förutom en avstickare till pizzerian. Dessutom kom vi fram till att vi bara ska gå dit de dagar som ägaren jobbar.. Maten var sådär och servicen var faktiskt inget vidare alls, även om jag tycker det är mindre viktigt att få min salladstallrik framställd under näsan på mig.

Sen somnade jag om.

Men jag vaknade i alla fall tidigt och det tycker jag ju är skönt. Jag får helt enkelt ta lärdom av missen och planera den här veckan lite bättre.

Idag är planen att åka ner på stan för att fixa ett par grejer! Tanken är att vi ska åka på kryssning! Ta 24 timmars paus från vardagen.. Jag har lite svårt att fixa hundvakter så det blir inte ofta - aldrig - som jag kan dra iväg på såna här grejer. Nu ska hon vara hos grannen som har en av hennes bästa hundvänner, och även om det inte finns nån bättre hundvakt i hela världen så är jag redan nojig. Dessutom känner jag mig dum för att jag ber om saker, så är det ju.

It has begun.

Förra året tvingade jag min vän, och granne, att titta på Melodifestivalen tillsammans med mig, detta har gett resultat. Jag har spridit min schlagersmitta och vi är nu två schlagernördar som ser på eländet.

Vi har haft en mycket trevlig kväll med bakpotatis och en gräslig mängd godis. Glassen kom vi aldrig till.. Det var nog lika bra det.

Men! Vad fan hände?! Vad i helvete var det där?! Jag vill gärna veta hur herr Björkman resonerar när han tar in Sean Banan och Tjack-Torsten. Redan i första programmet. Jag vill ännu mer veta vem fan det är som röstar på eländet??
Jag tycker inte att det var nån fullpoängare med i kvällens program, men jag är lite kär i The Moniker och han gör ju faktiskt musik. Marie hade en svängig liten poplåt som säkert kommer gå bra på listorna.. Dead by april ÄR tatuerade rockpojkar, och det säger väl allt. Sean Banan vill jag bara göra elaka saker med, de där flickorna som jag inte minns vill jag inte göra nånting med, Torsten vill man ju bara desinficera tillsammans med Lor.. vad hette hon? Afrodite har jag försökt förtränga i tio års tid, och det var inget glatt återseende.

Ursäkta att jag är osammanhängande, det är way past my bedtime och jag har stoppat i mig alldeles för mycket socker.

Paket!

Jag fick mina bh:ar från Bonprix igår! Jag tror att jag älskar dem! Det är jättesvårt att hitta vettiga bh:ar i större storlekar, och nästan omöjligt att hitta dem till ett normalt pris. Så när jag hittade de här på Bonprix hemsida för 129:- ynka kronor (från 79:- kronor för er med normala tuttar) så tänkte jag att det var värt ett försök. I allra värsta fall kan man ju skicka tillbaka.

Men det verkar vara små underverk, på riktigt. Nu har jag förvisso bara burit den i cirka en timme, men det känns bra! Jag busade till det lite och köpte en lila och en röd, istället för bara svart, svart,svart som annars är min grej.

Paketet från e.l.f är på väg, fick jag meddelande om igår. Det har skickats med flyg och kommer om cirka 7-14 dagar. Kan nån vara vänlig och tala om för mig hur det kan ta sju dagar att flyga ett paket från England, please?

14 grader kallt.

Det är svinkallt ute, jag lovar att mina ögon höll på att frysa till isbitar. Jag gnällde till C om att jag höll på att bli blind när vi gick till Ica. Det visade sig att mina två kuddar, två mysbyxor och ett litet set med sminkborstar behövde en stor Ellos-kartong. Jag trodde väl ändå att de hade vacumpackat kuddarna, men icke. Det ska bli riktigt skönt med nya kuddar, de gamla är söndertvättade och vinda och knöliga.

Det känns rätt bra idag! Jag har en veckolista på saker som jag har tänkt att beta av, och den blir faktiskt mindre. Jag har frostat av frysen, det var ju ett bra tillfälle att göra det är en miljard grader kallt ute. Jag har rensat hela min sminklåda och slängt mängder med skit som jag hade liggande, det passar utmärkt nu när jag väntar hem nya fina saker. Jag lyckades dessutom slänga på lite smink i ansiktet!

Jag känner att bloggen saknar bilder, så jag bjuder på mitt Apoteksbesök. Vitaminer, magkatarr-tabletter och en ny pincett.

Och det här är mina tjusiga sminkborstar som jag köpt på Ellos. Ett omdöme var "som att bli borstad med en kattsvans i ansiktet" och efter att ha testat den stora så kan jag nog hålla med.

Doktorn har bestämt..

Jag skulle träffa min läkare imorgon, för avstämningsmöte med försäkringskassan. Men receptionisten ringde när jag satt hos grannen och jäste med en katt i knät och berättade att "Doktorn har bestämt sig för att vara ledig imorgon". Exakt så sa hon, med stor bokstav och allt..

Så jaha lixom.