måndag 30 juni 2014

Människor som ljuger

Jag kan inte riktigt förstå det. Jag är en ganska ärlig person, inte så där "höhö fan va ful du är!"-ärlig utan mer oljugande. Det är klart att jag säkert får ur mig en vit lögn då och då, säger att grejer som jag skiter fullständigt är "vad roligt", eller att vänner med dålig smak gjort nåt "fint". Eller, ni vet, hyfs? Med människor som jag känner väl kan jag vara mer rak och säga att "vi har inte riktigt samma smak gällande det här", eller ett "eh, vad ´fint´". Jag brukar försöka hitta på nåt trevligt att säga som inte är en lögn, haha, "jamen det där passar ju jättebra i ditt hem!", fast jag egentligen tycker att "ohmydog, det där kommer aldrig över min tröskel..".

Det jag inte förstår är när det svänger åt mytomani. När alla berättelser och historier alltid är fantastiska.
Pseudologia fantastica. Ämnet berörs ju inte minst av Casey Anthonys rättegång, som vi pratat om tidigare, där hon har skapat en fantasivärld där hennes dotter var "hos nannyn" när hon i själva verket låg och ruttnade i skogen. Hon har beskrivit nannyn till utsendet, bakgrunden, familjesituation och så vidare och ingen har funnit någon anledning till att tro att det inte var sant. Hon hävdar sen att nannyn kidnappade dottern, och höll fast vid den historien i flera månader, till flickans skalle hittades i skogen och nånstans på vägen så har hon återtagit den versionen av vad som hände och skyller på att barnet drunknade och hennes pappa, barnets morfar, då "städade undan" det hela. Nannyn existerade aldrig, ingen har träffat henne, eller sett henne på bild. Hon har eftersökts av privatdetektiver, polis, press och familjen. No show.

Jag känner flera såna här människor. De är inte så underhållande att konversera med när man väl förstår att de ljuger, förskönar. Att försköna är väl inte samma sak i och för sig, men jag använder det uttrycket där jag tror att det finns ett korn av sanning. Sen finns det de lögner som bara är lögner, rena fantasier.

Varför gör de så här? Utan att fördjupa mig i några studier eller citera några artiklar så handlar det väl om att förhöja sig själv, "Se på mig, jag är speciell". Och det vill man väl? Jag är också speciell, men jag försöker använda mig av någon reell grund när jag påtalar det. Ja, jag påtalar det ibland. Jag är ganska bra på en del saker, och det ska man väl kunna få säga utan att folk rynkar på näsan? Men det gör de ibland.. Alla är speciella, och har nån talang, eller egenskap. Kanske.. Haha, aja, nu ska vi inte komma ifrån ämnet helt! Något jag försökt förstå är om de är medvetna om att de ljuger eller om det är någon slags form av psykos inblandad, det gör ganska stor skillnad. Att leva i en sjuklig vanföreställning kan man inte lastas för, att hitta på saker för att man vill verka bättre än vad man är, det är en annan femma.

Jag skulle kunna skriva så mycket mer om det här egentligen, men vi lämnar det så här. Jag har fortfarande inga svar på vad man ska göra åt det.

On another note, så hade jag med mig två fripassagerare hem från blåbärsskogen igår. På riktigt. På min kropp. Det satt två jävla horfästingar på min kropp igår. Jag har haft en fästing i hela mitt liv tidigare, det var snart tio år sen, och nu hade jag två. Stella hade en. Jag tror inte att jag har fått plocka bort någon från henne i år, inte någon som satt sig, men nu hade vi tre. The drama! Jag försökte fota baksidan/insidan av min överarm, för referens, och sen får vi se om jag dör eller inte.

The blåbär

lördag 28 juni 2014

Surtrött

Det märktes ganska tydligt när min ork tog slut, surtröttheten kom som ett brev på posten. Men vi var ändå ut och shoppade igår, jag och P. Jag är nöjd över mina fynd, även om det inte finns några pengar att handla av. P bjöd på mat, jag vet inte om jag gnällde för mycket över att jag inte har pengar till att köpa allt jag vill ha på IKEA? Jag vill bara kasta allt jag äger och har och köpa nytt. Är det för mycket begärt? 

Needed it all!



torsdag 26 juni 2014

Moar trial!

Sorgen som var när jag upptäckte att kanalen som (uppladdat höll jag på att skriva) laddat upp rättegången inte hade lagt upp dag 25 och framåt! Nu hittade jag någon nyhetskanal som lagt upp fler, jag tror att jag missade dag 25 men jag tror att jag är på dag 26 så, de har daterat med datum istället för dag. Glädjen. Post mortem banding.

Något som jag gått och retat mig på är det här med kadaverhundar. I Boden-fallet fick jag klart för mig att en kadaverhund inte ska reagera på blod som spillts som sedan "dör" så att säga. Kadaverhunden ska enbart reagera på blod som redan har dött, och sedan spillts. På grund ut av den kemiska reaktionen som sätts igång och så vidare, jag kan förklara mer ingående men jag tvivlar på att nån är intresserad av att lyssna.. Hursomhelst, i det här fallet så menar hundföraren att hans kadaverhund kan reagera på icke-döing-blod. Så att säga. Jag tycker det är väldigt märkligt eftersom blodet/liklukten i Boden var ett extremt tungt indicium. Jag tror inte att det är så stor skillnad på hundnäsor.

Förutom det så funderar jag också på hur man gör ett snyggt avslut på snörknutarna och jag har testat att elda lite på dem. Det gör Olga på youtube, hon pratar visserligen spanska så jag förstår ju inte riktigt vad hon säger, men eldar gör hon. Jag vet inte om tjock-svedd-knöl är så snyggt, men jag kanske är petig?

Jag köpte nyckelringar, dyra jävla nyckelringar, hos skomakaren så jag tänkte försöka fixa ihop nåt sånt istället. Vi får se. Om jag har städat sovrummet? Sluta tjata!!

"Ta det lugnt"

Är dagens plan. I den ingår absolut inte att åka ner på stan medan det är festival och köa tillsammans med väldigt många andra människor för att hämta ut mitt nya ID. Men jag fick sms av polisen.. Jag tror att det är hemskt, jag tror inte att någon någonsin är nöjd med hur man ser ut på sitt ID? Eller? Jag hade i alla fall sminkat över de mörka ringarna och borstat håret..

Vad jag måste göra är att gå till affären. Jag har ingen frulle idag, för jag orkade inte gå igår. Jag ska köpa Treo också.. För de få slantar jag har kvar, den här månaden kommer inte att bli rolig. Jag måste försöka sälja lite grejer, när jag knutit ihop snörena till nåt som går att sälja.

Och jag måste städa klart sovrummet som inte blev gjort i tisdags. Eller igår. Imorgon ska jag,, why oh why, åka och shoppa med grannen.

onsdag 25 juni 2014

Snöre


Jag testkörde mina snören idag. Självklart har jag glömt att köpa bindringar i vitmetall, så jag kunde inte avsluta det här. Jag vet inte om jag är så nöjd med hela ändmoj-lim-grejen. Jag lyckades slita loss ändarna, mest för att armbandet blev för långt och inte skulle passa någon, men man ska inte lyckas slita loss saker från mina smycken, tänker jag. Jag petar mycket på grejer..

Migrän, annars. Migrän ner i näsan? Kan man ens ha det?

Vi har haft en mycket trevlig dejt med före detta grannen och hennes hund, de gjorde oss sällskap på våran middagspromenad. Glada hundar, glada mammor. Förutom migränen då..

tisdag 24 juni 2014

Pawkeet

Tre av veckans fyra paket har levererats! Snörena kom fram utan problem, väldigt snabbt dessutom. Det är jag glad för eftersom de kostade en god slant. Vi fick tre rullar bajspåsar av Animail, 150 påsar sammanlagt. De är inte de bästa påsarna jag någonsin sett, men absolut inte de sämsta heller, och gratis. Hjärta Animail. Efter vår promenad så dök även blötmaten upp, jag slet åt mig kartongen innan herr postutkörare hunnit kontrollera mitt namn på dörren, men så kan det vara.

När jag var på ica kände jag mig lite yrslig, och när jag kom hem så såg jag att jag glömt att ta mina meds. Idag också. Jag tog tydligen inte några igår heller? Det var väl för mycket stressande och sen gjorde vi tidig kväll.. Jag får stå ut med den här bleh-känslan ikväll tror jag. Trött är jag också, efter gårdagen.

Just nu försöker jag hålla mig vaken en stund till, och lyssnar på rättegången. Bug-guy nummer två slaktas av åklagarsidan.. Jag har inte alls koncentration nog för att lista ut hur jag gör ett armband med leopardfläckar, som jag hade tänkt.

Vi träffade en kopparödla på väg till skogen idag. Den ba låg där och glodde. Halvvägs upp på vägen. Jag vet inte om den levde, vi petade inte på den. Den hade liksom huvudet upplyft från asfalten så jag antog att den levde? Sen gick jag och funderade över det lustiga med en ödla utan ben, och hur jobbigt det måste vara att inte ha några armar, en stund.

Och så har jag funderat på alla fina grejer som man kan köpa när man är en riktig människa som får ta emot paket. Som en telefon!

måndag 23 juni 2014

Powleese.

Imorgon, med Papps.

Jag plöjer mig igenom Casey Anthonys rättegång, bitvis tråkig, bitvis vansinnigt intressant och det slår alla krim-serier med hästlängder. Och varvar med promenader, vi har hittat en ny skogstur som är trevlig nu när våra vanliga vägar är överväxta, nästan. Berättade jag om cyklisten som kom och plingade och tyckte att jag skulle hoppa upp i gräset? Vi hoppar ingenstans. Vi såg en orm också. Den dagen.

I veckan inväntar jag fyra paket! Vissa av dem är kanske roligare för kidsen än för mig, men det är ju ändå kul med paket! Haha.. Jag valde att betala personen som jag hade beställt snören av, och jag hoppas att hon inte blåser mig. Hon har inte hållit på och blåst folk, men hon har haft lite problem av olika orsaker och blev därför utesluten ur vår grupp.

Lite ångeststressad över morgondagen, Papps, stan, polisen, fotografering, jobbigheter och stress.

lördag 14 juni 2014

Bli en person igen

Jag och Papps ska ses i nästa vecka och göra så att jag räknas igen, fixa ett leg. Han lät rätt glad när jag bad honom om hjälp, jag gör ju sällan det. Idag exploderade ett munsår i mitt ansikte. Så. Att. Ska jag behöva fotas och se ut som en straffånge så behöver jag väl i alla fall inte ha böldpest i hela ansiktet, kan jag känna.. Svettig, stressad och med böldpest.

Men jag måste ha ett leg, min telefon är nära att åka i väggen, den laddar inte i vissa positioner (tydligen) vilket gör att den tappat laddningsförmågan när jag vaknar på morgonen och är helt död. Två minuter senare har den 49% batteri. Och det där ljudet, det där "ladda batteriet - batteriet laddas" plingandet gör mig vansinnig, speciellt när jag väcks av det för att min feta katt har lagt sig på telefonen och fått sladden att glappa. Katten blir nerknuffad, telefonen får stryk. Man måste inte ligga exakt på telefonen!

Jag har gjort ett ganska stort inköp av snöre, en person skulle "sluta sälja" och jag kände att jag ville passa på. Jag har tappat lusten av allt strul runt om det dock, personen räknade fel på över hundra kronor, första gången jag påpekade det ödmjukt så svarade hon "ja du har räknat fel, ingen fara, det händer oss alla blinkfuckingsmiley", så jag bad min vän räkna och fick skicka ännu ett meddelande till säljaren om att det faktiskt inte stämmer, och då fick jag ett "ja det stämmer"-svar. Inte "Men herreguuud, förlåt att jag räknat så fel, jag mår inte så bra, jag ber tusen gånger om ursäkt, du har naturligtvis rätt.". Äh, det kanske blir roligt igen när det väl är här.

Jag tänker på allt det roliga jag kan göra med ett leg istället. Köpa telefon och kläder och ta emot paket. Yay. Och rösta.

onsdag 4 juni 2014

Fågel i bur

Jag läste en artikel i Situation STHLM om nån tecknare som nånting, jag vet inte - jag tycker inte att tidningen är speciellt bra - men eftersom jag köpte den för att stödja en god sak så måste jag också läsa den. Jag är snål.

Tecknaren tyckte inte om skolan, hon kände redan första dagen att "Det här kommer inte att bli roligt", och jag skrockade lite, för så kände jag nog också. Jag tyckte inte om dagis heller, jag vet inte exakt varför, men jag minns att jag upprepade termen "Jag känner mig som en fågel i bur". Say what? Jag vet inte var fyra fem-åriga Anna fick en sådan term ifrån.

Nä, vi passar inte in, och vi trivs inte så bra. Varken jag eller fyra fem-åriga Anna.

Jag vet fortfarande inte hur folk gör saker, hur folk är. Lever. Jag gör mitt bästa för att hänga med och inte vara allt för uppseendeväckande. Sen kommer vi till de där "man måste"-grejerna och jag ba: noes.

Jag brukar berätta en lustig anekdot om hur jag var på någon slags kontroll, ni vet BVC, och skulle kolla synen. De satte någon slags glasögon på mig med någon slags lapp så att jag bara såg på ett öga, och jag gjorde som de bad mig, tills de ville kolla det andra ögat och jag hade tröttnat. Jag ba: noes, jag tänker inte öppna ögat. Morsan härjade, sköterskan härjade, bönade, mutade, skällde. Jag ba: noes. Sen gick vi därifrån.

Sån är jag.

Trotssyndrom? Psykisk ohälsa? Odräglig personlighet? Rebell? Haha, jag vet inte..

söndag 1 juni 2014

What once was..

..is no more.

För att komma med nåt positivt i mitt glesa gnällbloggande så är jag innerligt glad för att jag, efter mycket velande fram och tillbaka och diskuterande med vänner, skickade det där mailet till den där personen som jag blev osams med för så många år sedan.

Våra hjärnor har ett osynligt band som gör att vi inte behöver så många ord för att förstå varandra, även om vi har många ord också. En slags hyper-förståelse. Hon har utvecklats och jag har väl också det även om jag känner mig mer vecklad än utvecklad.

Det där andra ligger bakom oss, man gör saker ibland, mindre bra saker. Jag hade släppt det redan när tanken om kontakt flöt upp, annars hade jag aldrig kunnat göra det.


I veckan fick jag paket, lite grejer hon inte tyckte sig ha någon nytta av och en handsydd ponny. Jag behövde en handsydd ponny på mitt kylskåp (det är en magnet) utan att jag visste om det.