måndag 30 december 2013

Kreativitet

Jo, jag lever fortfarande.. Jag distraherar mig själv så gott det går och har shoppat lite spännande saker som jag tänkt göra fina saker av, jag kommer med all säkerhet dela med mig av mina kreationer.

Halsbandet har inte jag gjort, det fick jag av Y och jag tycker så mycket om det! Och henne med såklart.

Cujo och jag har bakat kladdkakor också, med varierande resultat. 

fredag 27 december 2013

Misär

Det är inte bra nu. Jag överväger att sätta in de där jävla tabletterna igen, inse att det är så här det ser ut. Inte för att de är bra, men sen får jag väl försöka ha en dialog med läkaren? Jag vet inte, det känns hopplöst. Allt känns hopplöst, och meningslös och skört.

Igår vaknade jag med yrsel och migrän och fuckeri och efter att hon fått kissa så gick jag och la mig igen, utan kaffe och allt annat vi normalt gör. Ja, hon fick ju mat såklart. Man kan få migrän och yrsel av ångest, och antagligen hänger de ihop.. Eller så får jag ångest av migränen för att jag tror att jag håller på och dör. Jag vet inte. Jag vaknade och ville ha kladdkaka, så jag gick till ica och köpte kladdkaka och sen åt jag mina känslor. Med vispgrädde och glass.

Det behövs inte många timmar, ett par dygn, av den här känslan för att allt, precis allt, ska kännas helt hopplöst. Sorgligt, patetiskt liv.. Dag ut, och dag in. I ensamhet.

onsdag 25 december 2013

Bok 1

Jag har väl nämnt flera gånger här att jag inte läser längre, jag orkar knappt läsa bloggar ens. För många bokstäver, för lite koncentration, jag vet inte. Joe Hill har flera gånger skrivit om att han läser 52 böcker på ett år, plus att han är pappa, författare och kanske andra saker. Jag är inte så ofta på twitter, men han är hur som helst väldigt rolig. Hund har han också, ser jag nu. 

Jag börjar på böcker och glömmer böcker och jag har två staplar med böcker liggande framme för att jag ska komma ihåg dem men ändå så blir de inte lästa. 

Hur som helst så tog jag fram den här härom kvällen, det är en av de böcker jag fick av pappa för typ ett år sen, ur skåpet som är knökfullt med böcker som ska läsas. Jag försökte mobilblogga om eventet men det gick inge bra och sen så kom jag väl av mig. Jag har lyckats läsa 100 sidor! Jag har även sålt boken för en femma till grannen, det är ju ännu en morot för att läsa klart. 


Har du läst den? Har du läst Marklund? Hon är inte så dålig som jag hade väntat mig, faktiskt.. *positiv*

Jag tjuvstartar härmed 52 böcker 2014. 

Dagen efter

Det är inte ofta som jag måste börja dagen med att medicinera för att få lite ro. Inget drama igår, inget hände, inget konstigt men ändå. Jag är trött och jag är ledsen och jag har ångest.

Jag vet att det är många av er som haft det hemskt i jul, jag hoppas att det snart känns bättre. 

Höjdpunkten igår var nog när jag hamnade på golvet med Papps gigantiska och superfluffiga schäfer, vi tog en selfie också och ingen förstod vad vi höll på med. Jag fick paket och hade inga att ge ut. Bra där.. 

lördag 21 december 2013

Kakbak

Jag har bakat idag. Efter gårkvällens kräkfest så är jag inte speciellt hungrig. Jo, jag åt naturligtvis upp de 100 grammen choklad som inte skulle smältas medans jag smälte de resterande 300 grammen. Och jag har smakat kakan och är inte alls imponerad. Och så åt jag en halv paprika som var kvar sedan stroganoffen igår. Och nånstans förlorande jag kunskapen om hur man skapar korrekta meningar.

Jag har i alla fall tvättat allt som skulle tvättas, och så gick jag upp till grannen ovanför med kaka och så klappade jag hennes hund. Oooooch, nä jag skämta bara.

Jag ska fira jul med Papps! På landet. Utan hund och utan uppkoppling. Comviq sträcker sig inte så långt in i de uppländska skogarna. Jag ska inte vara där länge, eftersom att jag måste hem till hundkrakan, men ni vet hur det är nu för tiden, fem minuter utan facebook/instagram/aftonbladet känns som om världen har gått under. Pappa har också en hund så jag ska väl kunna underhålla mig någorlunda medan jag inte helt okonstlat umgås med .. de andra. Han ringde och var väldigt stolt över att han hittat konstgjorda korvar i någon butik, så jag antar att jag slipper svälta! Jag får väl hitta på nån ny julklapps-ide nu när mitt bakverk inte blev så roligt...


Aaand back.

Det känns kanske som om att mitt extremt labila pms-humör ändå hållits lite under kontroll av medicineringen? Jag vet inte. Eller så är det i kombination av jul, kombination av samtalet med min mor eller en kombination av vad som helst.

Eftersom att jag inte direkt hade ätit någon mat på ett par dagar, jag har levt på chokladkartonger och gröt typ, så lagade jag stroganoff igår. Och åt den. Och sen var jag fortfarande hungrig så jag åt en påse nachochips med dipp. Hela. Sen grät jag lite till, först för att jag var ledsen och sedan för att min vän Y tröstade mig.

Sen kom illamåendet, och huvudvärken, och jag kämpade tappert för att kräka upp allt..

Jag kanske inte ens är bipolär tänker jag, jag kanske bara är en enda enorm hormonstorm som river och sliter? Jag vet inte.. Treo, kaffe och en massa "jag borde" idag. Och tvättstuga.

Aja, jag har inte slagit ihjäl någon, jag har inte haft sönder nånting och jag har inte skapat några relationsdraman så all in all måste det väl vara en väl genomriden storm?

fredag 20 december 2013

"Finns det verkligen ingen jobb du kan tänka dig att göra då...?"

Förminskad. Nonchalerad. Lat.

Min mor ringde igår. Jag fann mig själv med att högljutt förklara hur det går till när man blir sjukpensionerad. Hon tyckte synd om mig för att jag har dåligt med pengar, det var där skon klämde. "Är du nöjd med att leva på det där?", nöjd? Om jag är nöjd med att leva på ingenting? Om jag gör det för att jag tycker att det är nice att ba glida runt?? Absolut, visst är jag nöjd, det är så här jag hade tänkt mig att leva ut mitt liv.

Dag efter dag, vecka efter vecka, månad efter månad, år efter år, samma skit om och om igen.

fredag 13 december 2013

Fredagen den 13:e


Jag var sur redan innan jag vaknade, jag var sur när jag somnade igår. Ett misslyckat blekningsprojekt tippade mig över kanten. Fast egentligen handlar det mest om pms, antar jag. Det är oavsett orsak ingen trevlig känsla och jag håller mig helst borta från folk. Blekningen? Jo, jag köpte (för mina sista pengar eftersom att jag kände mig lite fucking spontan) superblekning-upp-till-tio-nyanser eller nåt som N (tidigare platinablond) rekommenderade. Jag hade i skiten i nästan en timme, och det hände ing-en-ting. Så rödfärgen som står i badrummet kommer heller inte till någon nytta antar jag. Nä nä. Never fucking mind. 

Jag köpte sk*nka också, den var äcklig. 

Idag är det fredag, och jag ska köpa den största jävla chokladkartongen jag kan hitta. Och sen ska jag äta den. Och glögg ska jag ha. Jag köpte glögg där ute på Maxi (det var där jag var med N två vändor medans vi boade in oss i hårsektionen), den var god. Den finns säkert inte här på Ica.. 

Vi behöver egentligen bajspåsar, men jag är i skrivandets stund inte alls speciellt motiverad till att ta mig ut till Rusta för att köpa just bajspåsar och inte ha råd med så mycket annat. 

lördag 7 december 2013

Tant Elna

2011 skrev jag så här: 
För ett tag sen fick jag ett julkort från Tant Elna. Jag tror inte jag har träffat henne sen hon köpte den där grodan åt mig i kiosken som fanns här på gatan som jag numera bor på. Det borde vara ca 25 år sen.. I alla fall, i samband med att Mormor dog så satte jag mig och ringde runt till alla i hennes telefonbok, en av de jag ringde till var Tant Elna. När vi, jag och min kusin, var små så minns jag att hon skickade stora paket till jul som var fulla med presenter. Jag minns faktiskt inte en enda av presenterna, men jag minns väldigt väl när vi var och hämtade ut det där stora spännande exotiska paketet. Jag är så glad att jag fick prata en stund med henne, även om jag gärna hade varit utan omständigheterna. Fast ärligt talat så minns jag inte speciellt mycket av samtalet heller, jag hittar fler och fler hål i mitt minne..

Sist jag var på Ica så kom jag ihåg att jag de senaste två åren blivit lika förvånad när det dykt ner ett julkort i brevlådan och jag har hastat iväg för att hitta ett fint kort att skicka tillbaka, inte de där enkla som man hafsar ner sin namnteckning på, ett riktigt dubbelt som man kan skriva fina saker i. Jag tänkte att jag minsann skulle ligga steget före i år! Sen tänkte jag ett steg längre och kollade Ratsit först..

Tant Elna dog i somras. Nittio år gammal.

Det känns ledsamt, och jag såg fram emot ett kort. Dessutom blir jag lite sur över att folk inte gör som jag gör, det vill säga meddelar något dylikt. Men folk är ju inte som jag..

Det här med jul känns som vanligt väldigt dubbelt, mer och mer negativt för varje år. Jul och pynt och skit.

Jag är tillbaka i min högst privata tidszon igen, och det är ju i alla fall skönt!