fredag 28 februari 2014

Utmattad

Är jag.

Jag antar att jag klarade av gömma alla skelett för sotarna, så att säga. Men att göra det jag inte orkar göra har utmattat mig totalt. Jag hoppas att jag kan vila mig till återhämtning.. Vi var i skogen för nån dag sen, jag och hunden, det var skönt. Förutom att mina skor läcker..

Jag har inte fått proverna från vetten än, hon skulle bort i slutet av veckan och undrade om jag kunde vänta tills hon ringer på måndag, och det kan jag väl. Jag orkar inte ringa och fråga efter resultatet, jag orkar inte prata. Eller tänka. De enklaste instruktionerna är helt obegripliga.

Jag lyckades orka betala räkningarna idag, och sen köpte jag lite snöre.. Jag har inte orkat göra nånting med högen av pärlor som jag fick hem, och jag har inte orkat tänka så mycket på det heller, men hampasnören är nog fint.

Långsamt går hjärnan, som om den var drogad igen. Hoppsan, det är mindre än en vecka tills jag fyller år.. Kul.

måndag 24 februari 2014

Middag på stan?

Jag träffade min mor. Ute. I mitt hood. Det var överraskande.

Under loppet av en minut rättade jag henne fyra gånger när hon envisades med att säga att Stella var en "han" och kalla "honom" för "lilla gubben". Hur..? Det var liksom dialogen? "Vad grå han är", "Hon..", Ja, jag vet, hon, lilla gubben..".

Hon frågade om jag ville åka ner på stan och äta middag på min födelsedag. Att jag kunde höra av mig om jag ville det. Om jag hade någonstans jag kunde lämna "honom" på under tiden. Dåligt samvete var precis vad jag behövde idag.

Imorgon ska vi till veterinären igen. Endera ser Felix värden bättre ut eller så får jag väl åka hem utan katt.


Det här kom idag, jag nästan slet det paketet ur händerna på brevbäraren. Alltid nåt.. Har inget snöre.

söndag 23 februari 2014

Trött

Droga mig till sömn, äta all choklad, hoppas på det bästa.

Fuckitall

Bröt ihop igår när "någon" sa "nånting", det spelar mindre roll vem som sa vad, men för mig var det "håll käften jag hatar dig" och jag bröt ihop och har inte svarat personen sedan dess. Klarar mig själv, som allt. Jag är så less på att alltid, alltid, och jag har skrivit om det förr, ställa upp på folk, lyssna i timmar på monologer men när jag skriver att "jag har panikångest, kan inte andas, fingrarna domnar" så får jag vad? Ingenting. Två dagar senare när jag inte svarar på nåt meningslöst sms så frågar de "hur är det?". Det är olika personer för övrigt. What ever. Måste lära mig att sluta hjälpa andra.

Måste ta mig ur sängen, kan krascha på tisdag kväll. Många dagar kvar när orken redan är slut. Vill inte.

lördag 22 februari 2014

Väggen

Orkar inte mer, nått min vägg.

Måste fortsätta, det tar aldrig slut.

Kommer krascha ordentligt.

tisdag 18 februari 2014

lördag 15 februari 2014

Var var vi?

Felix update: Han mår nog rätt bra, han är väldigt nöjd med att få blötmat morgon och kväll (för att skölja ner tabletten som jag petar in i munnen på honom). Han verkar inte ha fått några direkta biverkningar, vad jag kan se, inga kräkningar eller eksem. Han klänger fortfarande lite på mig men inte hela tiden, kanske för att jag är lugnare? Ett tag försökte vi trösta varandra och ju mer han klängde desto ledsnare blev jag (över att han mådde hemskt dåligt) och ju ledsnare jag var ju mer klängde han för han är en väldigt känslig liten man.

Vi har bokat en återtid, hos samma veterinär, den 25:e, det kommer att kosta en god slant eftersom att hon vill titta på honom och sedan ska vi ta ett nytt prov och mäta hans värden när han äter medicin. Jag bokade den och begärde ut hans journal, den kom dagen efter trots att "hemgångsrådet" som jag måste läsa innan hon tyckte att hon kunde skriva ut standardmedicinen tog två dagar att ta sig hit. Jag är inte alls nöjd med veterinären, och det fanns såklart en baktanke med att begära ut journalen, men i skrivandets stund så tänker jag väl behålla tiden. Jag kommer absolut inte att välja den kliniken med ett annat djur dock. Om orsaken till att hon väljer att inte börja behandla ett djur omgående är för att hon inte vågar fråga om jag verkligen vill lägga pengar (inga jättejättestora pengar, inte tio tusentals kronor, medicinen kostar inte ens 300 spänn för 100 tabletter) på en oförsäkrad katt, så tycker jag att man inte längre ser till djurets bästa. Och ser man som veterinär inte till djurens bästa så ska man fan inte jobba som veterinär.

Nog om det..

Jag ser fram emot pengar, så jag kan få hem lite pärlor jag har beställt! Jag är superexalterad! Nu minns jag som vanligt inte exakt vad det är jag har beställt, men det visar sig. Jag har kanske köpt alla döskallar, ever. Jag hittade bokstavsklossar som ett alternativ till de tråkiga vita bokstavspärlorna som alla har, och tänkte göra namn (ord) armband eller whatnot. Intresserad? Jag borde verkligen lägga lite krut på att sälja dem också..

Annars, hur mår jag? Det är ju världens svåraste fråga.. Jag tror att det är ganska stabilt, men varje gång jag känner mig glad och upprymd så plingar en varnings-mani-klocka, men man kan väl bara vara glad också? Ibland? Jag är glad över att ha hittat min kreativitet, att det bubblar med ideer som kommer ut genom fingrarna och jag är glad över att få ett resultat i mina händer som andra tycker tillräckligt mycket om för att ge mig pengar för. Men sen känner jag mig trött och då ringer varnings-depressions-klockan istället, men samtidigt så får man väl vara trött? När det blir för mycket stress och sömnen hakar upp sig och det händer mycket saker runt omkring - speciellt när man inte är van - så kan man väl få vara lite trött? Jag hade ingen lust att kliva upp idag, jag vaknade av grannens kalas-gäster som tjoade, sjöng och ramlade utanför mitt öppna fönster klockan två, så jag låg kvar och mös med katter/hund/youtube och segade oss till slut upp.

Jagvetinte.. Jag försöker baka varje helg, jag är inte speciellt bra på det antar jag, även om det blir ätbart i slutänden. Magkatarren beror nog inte enbart på det i alla fall. Jag funderar på att våga mig på att baka bröd, det var väldigt många år sedan jag bakade bröd, men det finns ju nästan inget godare än hembakt bröd?

fredag 7 februari 2014

Missnöjd

Felix har efter mycket om och men börjat äta sin medicin. Det är inte en människomedicin men den var billigare än vad jag förväntat mig när jag nu ikväll i spöregnet fick skjuts av grannen ut till ett apotek som ligger längre bort än vad jag tänker gå på en ösregnande fredagskväll.

Trött, ångest, illamående jävla hordag.

Felix accepterade att jag tröck ner en tablett (förvillande lika theralen) i halsen på honom eftersom att det stod en papptallrik med blötmat framför honom och vi får väl hoppas att det fortsätter så.

Nu måste vi gå och sova.

Ah, nu såg jag rubriken jag satte för en halv minut sedan som jag redan hade glömt. Mycket missnöjd med veterinären, överväger absolut att byta klinik.

onsdag 5 februari 2014

Giftstruma

Har tydligen min lilla man. Veterinären var superstressad och hade försökt ringa men slagit en siffra fel och inte kommit fram och så där, flera av deras personal är tydligen sjuka och så vidare.

Hon skulle i alla fall skicka mig ett papper och jag ska ringa henne när jag läst "hemgångsråden" och sen fanns det en medicin som man brukar sätta in (människomedicin tack och lov) som han väl ska få då. Annars fanns det nån strålningsgrej som man gjorde och efter en snabb läsning så hoppas jag att det räcker med tabletter eftersom att jag inte kan sätta mig och åka till göteborg och vart det nu mer var som de gjorde det ingreppet.

Länk till Agria om giftstruma hos katt

Det verkar som om det kan behövas många återbesök för att ställa in medicinen. Men men..

tisdag 4 februari 2014

Nervös ångest


Vi ska ju till veterinären idag, jag och Felix. Och grannen ovanför som alltid ställer upp och hjälper mig med transport för mina djur när det behövs. Jag är sjukt nervös och orolig. Har drömt mardrömmar hela natten och vaknat flera gånger. Jag är så rädd att hans värden ska vara dåliga, förhoppningsvis så behövs det bara ett svindyrt veterinärfoder som alla tre små grisarna måste äta då, men det är okej. Ni kan väl hålla tummarna vid tre-snåret idag? 

Och Felix känner så klart av att jag är ledsen, det gör han alltid, och kommer och placerar sig mitt framför mig på det där viset; no moar games for you hooman. Sen kom Cujo och undrade om han också fick bli kammad igen och då hoppade Felix iväg och satte sig och stirrade in i ett hörn ett tag, sen försvann de allihopa och jag ska väl ta och gå en promenix med hunden istället.