söndag 30 mars 2014

Höjde medicinen

Jag kan inte bara sitta och vänta, och jag gör som jag gör med mig själv, tar beslut. Jag höjde dosen och gav Felix en tablett nu till kvällen också, han har klängt på mig hela dagen och betett sig oroligt. Så vi har kramats.

Jag kommer ringa vetten på måndag, men det känns inte bra att bara vänta på att dagarna går om jag kan hjälpa honom åt rätt håll redan nu. Även om det inte kanske sker någon förändring i natt.. Nu ligger han och trycker sig mot mig här i sängen, jag måste flytta på honom så att jag kan komma ner under täcket.. På nåt vis.

--

Han kröp upp i mitt knä istället och jag kom av mig..

fredag 28 mars 2014

Dra linjer

Det är svårt att dra linjer för vad man utsätter sina djur för. Jag tror att Felix mår sämre. Om det är så enkelt att sänkningen av medicinen gör att dosen blir för låg så är väl det ganska enkelt åtgärdat. Men då riskerar han istället att få värdena sänkta för mycket. Kanske är det nåt annat som är fel. Jag avvaktar i helgen och planerar att ringa vetten på måndag, men det tar bara några sekunder för hjärnan att hamna där vi måste ta ett beslut. Jag måste ta ett beslut. 

Jag kände en person som valde att tvångsmata sin katt för resten av livet, för att han inte ville äta fast att hans sjukdom var åtgärdad. Det kommer jag aldrig att göra. Någonstans där emellan ligger min gräns. 

Jag har tagit dessa beslut flera gånger nu. Men det är svårt. 

Min älskade lilla man ligger här mellan mina armar och håller i min hand när jag skriver, eller så sätter han tassarna på musplattan så att jag inte kan göra ett dugg med datorn. Jag vet inte om han är ledsen eller om han tröstar mig. Vi tröstar varann.. Han är så tunn, och liten, min stora tjocka kattman. 

Jag försöker att inte måla fan på väggen. Det kan vara så att han behöver den där höga dosen, det finns inget mellanläge, tabletterna går inte att dela. Ska försöka sätta etiketter nu, han somnade på musplattan. 

fredag 14 mars 2014

Bones


Da fuq? Vi hittade det här idag, ett ben upphängt i en grenklyka ungefär i ögonhöjd för en människa. Jag har fått många förslag, lodjur som käkat i trädet (för litet träd), folk som "matar fåglar" genom att spika upp ben i träd, det är tydligen en grej man gör. eller någon som bara lagt dit det för att de hittat det på marken, ungefär som man gör med en vante (om man ids).

Jag vet inte så mycket om djurben, för mig kan det lika gärna vara ett rådjur eller en kokt gris.

Jag gick och funderade på lik faktiskt, och det må låta morbitt (kollade upp stavningen, det heter visst så), men faktum är att det är vi hundägare eller svampplockare som hittar de där skogsliken, oavsett hur de hamnat där. Jag vet inte hur jag hamnade i likgömmartankar, jag har inga planer på att släpa ut lik i skogen, eller ens mörda någon. Vi hittade ju ett annat ben häromdagen, visade jag er det?? Det var nog så det började.. Hur som helst, jag gick och funderade ut skräckscenarion och helt plötsligt hänger det ett fucking ben i ett träd.

Jag tror inte att det är humant, det är för kort och för tjockt för att vara kort liksom. Det kan dock vara en dvärg ur en kannibal-hillbilly-grupp som troligtvis bor under jord och i presennings-tältet som står en bit bort, som dog av sina grava deformiteter på grund av giftutsläpp från soporna som är dumpade just där i skogen. Lite som i "The hills have eyes", fast utan hills och utan radioaktiv strålning..

Här är första benet, det är avsågat, det stöder ju absolut min kannibal-teori.


Hittade de någonsin den där HA-killen de grävde efter högre upp i skogen för femton år sen? Jag minns att det hängde polistejp i videbuskarna..

onsdag 12 mars 2014

Skogen


Det var för fint vänder för att inte gå till skogen, tio grader varmt (värsta sommarvärmen) och fågelkvitter överallt. Det blev kanske lite långt, och vi gick kanske lite vilse igen, men på vägen hem så träffade vi två rådjur. Förutom att de är otroligt vackra och det är en magisk känsla när de står och stirrar tillbaka minst lika förundrat på oss som vi på dem, så är jag så stolt över Stella som stod och stirrade på dem en lång stund och kom sedan och bad om godis, precis som vi tränat. Dessutom var jag lite okoncentrerad på henne när jag stirrade djupt in i stora rådjursögon och försökte zooma med kameran samtidigt (misslyckades). Hon var såklart kopplad! Och superduktig..

Imorgon blir det pappadejt tydligen.


tisdag 11 mars 2014

Jag hade en bra dag..

Vi har varit i skogen och hittat roliga saker, eller saker i alla fall. Solen sken och det var skönt. Sen städade jag sovrummet som planerat, och kände mig nöjd.

Sen gick vi ut igen.

Och där står grannkärringen, full som aldrig förr, med sin lösa jävla hund. Och där står jag med en soppåse full med kattlåda och måste gå förbi dem för att kunna slänga soporna. Well, hon ska polisanmäla mig, för alla är rädda för oss på gården och jag är "en stor elak jävla fucking idiot". Och så skulle hon ju ge sig på mig, jag förstår inte i min vildaste fantasi hur hon tänkte där, men folk backar ju när jag skriker, och Stella släpper absolut inte förbi någon som är hotfull. Jag får väl bjuda på den showen.

Jag är så jävla förbannad, jag sov alldeles för lite i natt, skulle göra tidig kväll men nu är jag för arg för att kunna äta min kvällsmacka med min jävla yoghurt.

torsdag 6 mars 2014

Jag ville inte sitta och gråta idag..

Min mor ringde 14 gånger igår. Jag hittade nån block-funktion på telefonen och kunde somna ändå.. Hon ringde nu och frågade om vi inte skulle ses på stan då eftersom att hon ska till tandläkaren, jag sa att jag ju inte tyckte om att vara på stan. Jag gillar inte alls att vara på stan. Hon suckade och blev besviken och tyckte att vi väl "får ses nån annan gång då" och att "jaha, nu skickade ju inte jag nåt födelsedagskort" eftersom hon trodde att vi skulle ses.

----

Ah, men nu får jag grattis-sms av folk som blockat mig på facebook också.

No fucks, I shall give no fucks.

onsdag 5 mars 2014

Trött, igen.

Inte nog med att jag fortfarande försöker återhämta mig, herr Felix väckte mig klockan tre inatt och ville bli serverad mat. Tydligen är det här en dygnet-runt-restaurang helt plötsligt. Han hotade med att riva sönder säcken med hundmat, och jag föreställde mig hur det skulle kännas att vakna med 14 kilo torrfoder utrivet på köksgolvet. Han fick ingen mat, jag tänker inte uppmuntra sånt beteende.

Värdena såg förresten jättebra ut, så bra att hon ville sänka dosen på medicinen om några veckor.

Jag har varit hos sköterskan idag, vi har nog mest pratat om relationer. Nåt intyg gällande tandvårdsgrejset har fortfarande inte dykt upp, och hon tycker att jag ska anmäla läkaren till patientvårdsnämnden. I hissen på väg därifrån träffade jag min förra läkare, han kom ihåg mig och jag sa att jag inte var nöjd med att ha bytt läkare, han tecknade åt mig att han inte ville yttra sig men sa att jag inte var den första och inte den sista som upplevt det så, och att min sköterska var mycket bra med stort hjärta, eller nåt sånt. Jag vet inte, han är inte svensk. Tror ni man kan tjata sig tillbaka till den läkaren fast jag inte hör till hans "grupp" eller "team" eller hur det nu är upplagt den här gången? Läkaren jag har nu är "en bit" över pensionsåldern, kommer inte ihåg att vi pratat eller vilka mediciner jag äter, skriver inte ut det jävla intyget som jag har begärt upprepade gånger och jag tror att han är moderat. Kan man ta upp det som skäl? Liksom..

Min mor ringer, hon vill ju ses imorgon. På stan. På lunch. För hon "ska ändå ner på stan". Jag svarar inte och får dåligt samvete.

Jag behöver det här halsbandet. Etsy. Med hela min själ.


måndag 3 mars 2014

Skogen


Vi gjorde skogen igen, det var väldigt blött bitvis. Stella fick vara lös en kort stund, men hon vill ju ändå inte springa så..


Måndag

Jag försöker tvinga mig tillbaka, typ duscha och sånt där som folk gör.

Igår fick jag ett sms precis när vi var på väg att gå ut, det var en tjej som bott granne med oss som var i närheten och hon frågade om vi ville gå en sväng tillsammans med henne och hennes hund. Det sa vi att vi ville! Åh, han blev så glad hennes hund, han svävade. Han leviterade, for real. Han hoppade jämfota fram till Stella, och tjöt. Stella blev också jätteglad och gjorde sina grisljud, efter promenaden fick hon hoppa in och sitta i bagageluckan en stund, och det tyckte hon var kalas.

Det känns bra att vara uppskattad också, speciellt nu när jag känner mig extremt långt borta från alla.

Jag har möblerat om lite i veckoplaneringen, jag tänkte att måndagar skulle vara en bra dag att ta som egodag, ny start och allt. Inte för att måndagar spelar nån större roll när man inte har några helger, men ändå. Jag tänkte så.

Jag vill möblera om här hemma också förresten, jag har funderat ett bra tag på det. Måste man anpassa sig efter alla andra liksom? Nä, det måste man inte.