söndag 7 september 2014

Jag lever

Det var en rough patch det där, när jag skrev sist. Sen när den planade ut så fuckade jag upp det helt själv med min snålhet, jag tänkte att jag lika väl kunde dela tabletter som att köpa nya för en massa pengar, men se det gick inte så bra. Det tog några dagar innan jag insåg att illamående/yrsel/emotionell överkänslighet = medicinkrångel. Jag kom att samtala med en trevlig man dessutom, hello panikångest. Jag har slutat svara på hans meddelanden nu, det verkar ha löst den knuten. *foreveralone* Jag står kvar på samma plats, jag är less på folk, allt, men det är mer faktum än depression. Till stor del är det självvalt, naturligtvis.

Jag har inte fått nån kontakt med kommunen, jag har inte fått några paket från Kina och jag har inte fixat min telefon.

Igår triggade ett ord en association och jag stalkade vidare på den där vännen som jag vet att jag nämnt förut här, det spelar ingen roll vem han är, och förvånande nog så hittade jag honom! Han verkar ha det bra, det är bra, jag hade ingen tanke på att faktiskt ta upp kontakten. Men jag drömde om honom, bara en vanlig vardaglig dröm, inget konstigt, inga monster, ingen som dödar mig, ingen som jag måste hjälpa, och det var skönt. Som en respit i den faktiska vardagen, så kom vardagen från förut på besök.

Och Meat Loaf sjunger om Objects in the rear view mirror, så passande..

Jag beställde, och fick, chiafrön! Det är ett sånt där spännande "superfood" som verkar vara populärt. Jag, som är vegetarian, har lite svårt att vara säker på hur jag ska få i mig omega-fett, men de här fröna innehåller massor av det och massor av annat. De smakar faktiskt ingenting alls, man kan äta dem torra på typ filen eller lägga dem i blöt i valfri vätska så de sväller och blir gele som heller inte smakar nåt. Eller så kan man lägga de slemmiga fröna i te/vatten och dricka det så, man märker inte direkt av dem där heller. Jag ska testa att göra pudding med kokosmjölk eller nåt, nån slags mjölk.