Hemma.

Nu är hon hemma igen.

Även om det är en jävligt klen tröst i det hela så känns det i alla fall bra att hon är hemma. Det är väl ungefär som att ha en grav att gå till. Fotona som jag beställde kom igår, men nu hittar jag inte ramarna som jag vet att jag har nånstans. Jag har inte ork att leta heller.

Annars vandrar jag runt här som en levande död. En del sorg, en del depression och en del droger.

Det blir väl att vi åker i väg på den där kryssningen, även om jag inte har nån lust.