fredag 29 november 2013
Scary shit
torsdag 28 november 2013
Obalans
Jag noterar att jag fått post, jag har fått ett paket som jag misstänkte vad det var, och ännu en faktura från inkasso. Jag fick en för ett tag sen och jag är rätt säker på att den räkningen det avser redan är betald. Det verkar inte de anse och 150 kronor är nu 451 kronor. Jag är redan här trött, och milt irriterad, och vet inte riktigt var jag är i mitt kemiska mående. Paketet la jag åt sidan och ringde inkasso, där får jag prata med en stöddig oengagerad liten snorunge som menar att jag "måste bevisa" att räkningen är betald och det förstår väl jag med, men nu är jag en kund som ringer med frågor och anser att jag borde bemötas med någon slags hyfs istället för att suckas åt som ännu en idiot som inte orkar betala sina räkningar. Jag kände att mitt humör rann mig ur händerna, jag hade dessutom inte druckit upp min första mugg kaffe, och valde därför att helt enkelt avsluta samtalet med en undanflykt innan jag exploderar och lade mer eller mindre på luren.
Jag har vänt upp och ner på min papperssamling och hittar inte räkningen heller såklart, jag hittar inte kuvertet med den månadens räkningar över huvud taget. Alla andra månader är nu staplade i en prydlig hög, alla lådor har gåtts igenom och jag hittar inte bunten med räkningar. Så ja. Jag får väl betala räkningen och låtsas att jag inte är rätt säker på att något har blivit fel. Jag var redan väldigt stressad över månadens ekonomiska situation.
Jag ringde sedan hyresbolaget angående den här checken som jag ska få tapetsera för, vilket jag vill och det behövs, men lägenhetssituationen är ju som den är och jag ser inte riktigt hur det ska vara genomförbart nu. Hon var hjälpsam men kunde inte flytta sista användningsdatum på den, det handlar om budget och sånt där.
När jag ändå höll på med allt jävla telefonerande så ringde jag Telia, när jag sa upp det mobila bredbandet så ville den lilla pojken ge mig pengar tillbaka, han tyckte inte att jag skulle behöva betala för uppsägningstiden, och det tog jag ju tacksamt emot. Nu har det inte hänt så mycket mer där, jag betalade fakturan och skulle få tillbaka en del av den och jag har inte sett röken av några pengar. Efter att ha suttit i kö en bra lång stund så fick jag prata med en väldigt vänlig och kundorienterad tjej som såg att det inte blivit gjort men skulle fixa det omgående, jag ska få tillbaka en dryg hundring. Eftersom att det kostar pengar att lösa en sån check så la hon dessutom på 50 kronor så att jag slipper betala för att få ut mina pengar. Till sist sa hon helt spontant att hon skulle skynda på ärendet så att jag slapp vänta. Jag höll på att börja gråta och talade om för henne att jag suttit hela dagen i telefonen med mindre hjälpsamma människor och att hon helt klart gjorde min dag.
Sen öppnade jag mitt paket och såg att min vän Y inte bara skickat ett halsband som hon gjort enligt mina önskemål, hon har också skickat med ett armband! Bara så där. Utan orsak. Presenter.
Nu sitter liksom tårarna fast, jag får inte ens ut dem.
måndag 25 november 2013
Unicorns
fredag 22 november 2013
Mår bättre
Den där metallvärken har inte anmält sig för tjänstgöring idag, och allt annat känns rätt bagatellartat. Allt är relativt. Ingen är gladare än jag, och jag är ganska glad. Jag förväntar mig att må åt nåt håll eftersom att jag sållat i medicinasken, men inget kan väl vara värre än att tända av från efexorn.. Nä, jag vet inte hur det kommer bli men jag känner mig nöjd med det, vi får se, bara. Att inte ligga under täcket med migrän känns som om jag svävar bland molnen. Allt är relativt.
Badrummet blev skurat, ett par blommor omplanterade (de stod i badrummet i väntan på omplanteringen..), jag har ätit tillagad mat och så. Jag vet inte var jag ska ställa min stora fina palm där den inte blir uppäten av unge herr Cujo.
Jag funderar också såklart, på mängder av saker, och det är lättare att sätta ord på vid datorn istället för från luren, men jag glömde skriva innan jag stängde den, jag blev uppslukad av att lära mig om KTH-mordet, och så.. Om vi hoppar hela självanalysbabblandet och går direkt till nålsudden så skulle jag bara vilja säga "grattis, fan vad kul att du har gjort så, fan vad kul att du ska göra det!" (kryptiskt, ja) till någon. Men det är ganska osannolikt att den personen känner att den vill höra ifrån mig så jag håller mig till att skriva kryptiska saker hos mig själv. Way to go..
Jag hade för övrigt fel om mytomanen, pinsamt. Jag vet inte om jag ska ha dåligt samvete över att tro så om folk. Eller folk, jag tror på nästan vad som helst som folk säger, och sen tror jag inte på nånting de säger, när de ljugit om allt.
Gonatt
torsdag 21 november 2013
Medicinhora
Nu plockar jag ut de här jävla hormedsen helt, jag har återigen alla jävla biverkningar.
Mycket vanliga biverkningar
Dessa kan drabba mer än 1 av 10 personer:
huvudvärk (check)
yrsel (check)
sömnighet eller dåsighet (jupp)
klumpighet och bristande koordinationsförmåga (aha)
dubbelseende eller dimsyn (osäker, känns migränigt)
illamående, kräkning (aningen, som migränigt)
hudutslag (nope, inte mer än vanligt)
Vanliga biverkningar
Dessa kan drabba upp till 1 av 10 personer:
aggressivitet eller irritabilitet (yesss)
snabba, okontrollerade ögonrörelser (inte vet jag..)
skakningar eller tremor (jupp)
sömnsvårigheter (heh, svårt att avgöra)
diarré (nope)
torr mun (konstant)
trötthet (konstant)
värk i rygg eller leder eller någon annanstans (lederna)
Jag har ju blivit överkänslig, det måste vara det. Kroppen säger ifrån på alla sätt den kan, jag kan inte göra nåt annat än att lyssna. Jag orkar inte nånting, jag tänker gå och sova igen, jag orkar absolut inte laga nån jävla mat. Sen vägrade hunden att äta sin mat när vi kom in, och då är väl nånting väldigt allvarligt fel med henne, det blev inte bättre när jag började skrika på henne heller. Tills jag insåg att mitt hissyfit nog kunde sorteras in under "irritabilitet".
Hon åt sin mat sen. Men eftersom att hon inte åt den på en gång så kom katten och skulle ha maten och då vågar hon ju inte äta sin mat eftersom att man måste vara försiktig med katterna och så skrek jag på katten och då blev hon rädd för att hon inte fick äta sin mat och så.. *ledsen*
---
Och jag hatar den här jävla hordatorn.
onsdag 20 november 2013
Ropa varg
(Mkej, jag hade fel.)
lördag 16 november 2013
R-R
Jag har för mig att jag till en början var lite obekväm med honom, fast jag kan inte riktigt komma ihåg varför nu. Han gick med rullator, slängde med kroppen, ansiktet hängde och han såg lite ovårdad ut. Haha, kanske för att han gav mig svar på tal? "Hej", kanske jag sa, "ska du äta lunch här idag?", och hans svarade nåt i stil med "aldrig i livet, jag lagar min egna mat!". Fast han kom och drack kaffe, det gjorde han. Bakverken ville han inte ha, de var inte som de som han bakat när han jobbade på bageri, minsann!
Man lär ju känna människor, i alla fall om man lyssnar på vad de säger, och små bitar av information kommer fram. Många vill bara få prata lite också, få berätta. En av mina andra original kunde inte prata, men han var hemskt pratsjuk, han är borta han med nu.. Men tillbaka till den här mannen. Jag mötte honom ofta när jag var ute med hunden, vi stannade och pratade och till slut förstod jag att han gick dagliga promenader, samma turer, mer eller mindre på vilja. Han hade hamnat i rullstol, skulle aldrig mer kunna stå på benen, och han tog sig upp. Han släpade sig runt sina kilometrar varje dag, i alla väder, med sin rullator. Han klagade aldrig heller, han var glad över att kunna släpa sig runt och köpa kaffe på restaurangen.
Jag träffade honom för nån månad sen, på cykelbanan här bakom, han hejade glatt och jag frågade var han varit för jag hade inte sett honom på länge. Han skrattade och sa att han gått här varenda dag, och jag skrattade och sa att jag har också gått här varenda dag så vi måste väl ha gått på olika tider då! Sen gick han vidare åt sitt håll och jag åt mitt.
I tisdags när jag och Stella gick iväg på vår middagspromenix så såg jag att det stod ett par ambulanser på cykelbanan bakom husen, jag slängde iväg ett meddelande på facebook men ingen reagerade så jag tänkte inte så mycket mer på det. Det var folk omkring, och framförallt små skälliga jävla hundar, så vi gick vidare. Jag hörde sirenerna när ambulanserna åkte iväg, vi var långt därifrån redan men de hörs väl och sjukhuset ligger bara ett stenkast bort. Ikväll så frågade grannen vilken dag det var som jag hade sett ambulanserna, och berättade att hon hört att den här mannen dött. Hans hjärta hade stannat.
Han hade väl gått hemifrån, på väg mot restaurangen, som han gjorde varje dag. Jag såg aldrig vem som låg på marken, men jag såg hans röda rullator.
Jag är ledsen.
(Han skulle ha fyllt 65 i nästa vecka.)
torsdag 14 november 2013
Äntligen sömn
Doktor B-E
onsdag 13 november 2013
No, just no
Bleh
Imorgon ska läkaren ringa klockan åtta, det där med tandvårdsfuckeriet och medsen. Kommer jag att vara vaken klockan åtta? Vem vet.
Jag skulle kunna satsa en god slant på att jag har pms, för jag vill:
- Gråta
- Gå och lägga mig igen
- Slå någon
- Kasta saker i väggen
---
Jag skulle också kunna slå sönder den här jävla datorn för att den HELT PLÖTSLIGT UTAN JÄVLA ORSAK ZOOMAR IN ELLER UT NÄR MAN SITTER OCH LÄSER. S-l-u-t-a.
lördag 9 november 2013
Partey!
torsdag 7 november 2013
Sköterskan
onsdag 6 november 2013
Morgonkatt
tisdag 5 november 2013
Duktig tröttmössa
Stella blev jätteglad när jag vek ihop och skulle lägga in den andra filten (av två) som jag tvättade igår. Uppenbarligen tyckte hon att hon behövde båda sina mysfiltar! Hennes min när den hamnade i garderoben var obetalbar.. Att hon har en fluffig, nytvättad, mysfilt i sängen tänkte hon inte på.
Men för i helvete!!! Nu kom posten!
""Då vi på Praktikertjänst inte följer dig vare sig för din psykiatriska sjukdom eller dess medicinering måste jag be att du istället vänder dig till den psykiatriska enhet som du är kopplad till med denna begäran." Det har tagit dem tre veckor att skita ur sig det här jävla beskedet! Som sagt, sköterskan på torsdag. Jag ska tamejfan ansöka om en sån där personlig person, dels så hamnar jag under LSS och dels så kanske nån annan kan fixa sånt här innan jag förlorar förståndet to-fucking-talt!
Fyra timmars sömn
Jag vet inte..
Hungrig är jag också. Kaffe.
söndag 3 november 2013
Tvätt-en, kök-et
Sen var det kök också ja.. Jag har rutat in allting väldigt noga för att jag kände att det skulle hjälpa mig att göra något när jag inte orkade resa mig ur sängen. Då. Förut. Och det gör det ju, jag slipper fundera så mycket över vad som ska göra mig stressad just den här dagen när jag vaknar. A4-block med text, noteringar, inte glömma. Trots det så blir ibland saker inte gjorda. Jag tycker ändå att jag fått en del av det tänkta gjort idag, helt klart godkänt.
Tydligen ska jag träffa min sköterska i veckan, och det känns som om jag gjort en 360-graders vändning här, sist jag var hos henne så berättade jag att tandläkaren - tänderna - är ett av mina stora stressmoment just nu, och hon sa väl inget speciellt om det. Allt ringande angående det här jävla tandvårdskortet slutade i förra veckan med att jag blev hänvisad till att ringa sköterskan på psykiatrin! Da fuq!? Om nu inte den vanliga läkaren hinner komma tillbaka från sin sjukskrivning och telepatiskt lista ut på vilka grunder han ska skicka in nånting till nån som godkänner nåt..
Oh! Klockan!!
lördag 2 november 2013
Lördag
Jag är trött och vill gå och sova, och hade det inte varit för att jag har tvättstuga imorgon eftermiddag så hade jag gjort det. Imorgon känns som en väldigt lång dag, nu när jag ser över min planering.. Aja, vi kör så det ryker så länge orken finns!
fredag 1 november 2013
Fredag
Det här är så mycket halloween det är här hemma, inte för att jag gärna hade dekorerat och myst i soffan med skräckfilm och sällskap, men nu är det så här istället. Mina orkidéer blommar, två är mormors och den tredje fick jag i födelsedagspresent av grannarna, om ni minns det. Den har blommat sen i mars.. Det är märkligt hur lite omtanke blommor behöver ändå, de allra flesta har överlevt trots att de inte blev vattnade på ett halvår. Då. Förut.
Menne, vad skulle jag egentligen säga.. Det är fredag, badrumsdag. Jag är fett nöjd med mig själv, jag drog en rejäl vända i badrummet, och när vi ändå har pratat om förändringar och framsteg så kan jag säga att jag inte skulle dö av skam om någon klev in i mitt badrum. Ett rum i taget mina vänner.. Sovrummet är perfekt by the way, det har det varit sedan jag slutade röka.
Jag har handlat, väldigt ekonomiskt, och jag har gjort paj. Jag börjar bli lite trött på äppelpaj, så jag får väl variera mig nästa gång, men jag är nöjd och mätt på nästan inga pengar så varför klaga. Pastan räcker i flera dagar också.
Jag sov illa inatt igen, så jag hoppas att det rätar ut sig inatt dårå..