söndag 29 september 2013

Besviken

Problemet med att ta tag i skit, som jag gjorde i torsdags, är att det får konsekvenser. Jag mår skit och har mått skit sedan dess, jag är ledsen och arg. 

Idag vaknade jag med en enorm känsla av besvikelse. Det har alltid varit samma visa, jag ställer upp på folk, jag släpper allt jag har för händer för att hjälpa, stötta, finnas. Men när finns någon där för mig? Nä, då "passar" det inte, folk "känner" inte för det. Jag kastas mellan känslan att ta in människor, släppa in dem på riktigt för att bryta den här isoleringen som jag byggt under så många år, och känslan av att be alla dra åt helvete. Bara köra min grej, sluta anpassa mig. Eller så är det fel människor.. Eller så bor rätt människor för långt borta. Jag vet inte. 

Igår slet jag med mig hunden och i ren ångest stormade vi ut i skogen. I skymningen.. Vi tog oss ur skogen ganska snabbt igen, det prasslade överallt och jag hörde ett tungt dunsande som med allra största säkerhet var ljudet av en gigantisk älg som låg på språng i buskarna. Men vi fick fyra kilometers rask promenad i frisk höstluft, och det var skönt. 

Ååå, så gick jag med i några dejtingsiter igen. Typiskt låg-läge.. Jag fick ett långt mail av nån "konstnär" som förklarade att han minsann "har tavlor på väggarna" när jag påpekade vänligt att vita rum med vita möbler and so on gör mig väldigt obekväm och att min stil är raka motsatsen. Jag svarade faktiskt inte, all information som han fick ur sig, det var om mer saker än tavlor, blev så kompakt och avslutades med en förfrågan om en skype-dejt. Däremot lärde jag mig hur man gör "vildjäst" av en trevlig pojk, det hamnar på "saker som jag vill testa i matväg"-listan tillsammans med bananbröd och de där jordnötssmörskakorna som jag hittade recept på en sen natt. 

Nu är pastagratängen klar, så jag ska väl försöka äta. 

fredag 27 september 2013

Elak

Jag försöker att inte vara elak mot andra människor, hur illa jag än tycker om dem. Försöker, det betyder inte att jag är ett helgon och att jag inte har gjort elaka saker, men det mesta håller jag för mig själv. Eller gnäller om här.

Jag rensade (och kastade) saker i källaren igår, och läste en mängd papper som jag skrivit. Ingen annan har behövt trycka ner mig, för jag har gjort det själv så fruktansvärt bra och effektivt. Jag mådde så himla dåligt, och ingen reagerade. Ingen såg, på riktigt såg, hur trasig jag var. Jag var tolv år gammal och full av självförakt. Jag reagerade lika explosivt mot resten av världen, en lärare hade berömt min uppsats som jag skrivit, men poängterat att jag skulle komma ihåg att använda stor bokstav i början av en mening, under lärarens anteckning har jag skrivit "det skiter jag fullständigt i!!!". Jag har skapat en självuppfyllande profetia, jag var redan då övertygad om att jag "aldrig kommer hitta nån som tycker om mig", att jag aldrig kommer duga till någonting. Jag var ensam, ensam och arg. Jag talade om för mig själv att mina teckningar var fula.

Och här sitter jag, tjugo år senare, och duger inte till någonting. Lika trasig och ensam.

Jag hittade en sån där mattebok, och tydligen har jag läst "överkurs" i ettan. Say what? Jag hade så mycket potential, men har inte ens ett fullständigt gymnasiebetyg. Jag läste "för fort" och fick skäll för att jag "fuskade" istället för att få bekräftelse.

Jag är ledsen, så himla ledsen. Till och med jag själv har svikit mig.

Men, vad gör vi åt det här då? Världen kan vara grym nog ändå, utan att jag ska behöva trycka ner mig själv, fortsätta trycka ner mig själv. Fake it ´til you make it?

måndag 16 september 2013

Datorstrul..

Igen, som vanligt.

Den går på ångor nu, det går inte ens att ominstallera den. Idag startade den på första försöket, men det inger ingen som helst trygghet. Det har annars tagit upp till tre timmar av krångel..

Och jag har knappt sovit. Såatte..

lördag 7 september 2013

Hej, jag heter Anna och jag har problem..

N frågade för några dagar sen om jag ville följa med och handla eftersom att jag sagt att jag behövde bajspåsar. Jag föredrar att köpa mina bajspåsar på Rusta, och det är inte bara för att det är döskallar på dem. De är utmärkta bajspåsar, lagom tjocka, med handtag. Mina dagar har varierat, och hennes dagar har varierat, men igår kom hon fram till att hon skulle åka idag och jag sa att jag gärna följde med om jag fått sova och så vidare.

Så vi åkte till Rusta. Där jag skulle köpa bajspåsar.

  • Allrengöring (21.90)
  • Batiste torrschampo (39.90)
  • Coca cola (två för 22.00, varav en var Ns)
  • HundLORTSpåse (tre stycken, ta tre betala för två x 29.90)
  • Gunry ansiktsmask (två stycken för 20.00)
  • Doftvärmeljus (29.90)
  • Hårklämma (12.90)
  • Hårspännen (jag skaffade mig lugg inatt, 9.90)
  • Gunry tvål (10.00)
  • Gilette rakgel (29.00)
Jag frågade N om hon hade något emot att gå in och köpa bröd på Willys, det hade hon inte.

  • Ostsås (22.90)
  • BenJerr (46.90)
  • Jordgubbsmarmelad (22.90)
  • Mellanmjölk (11.20)
  • BB cream (74.90)
  • Originalrost (22.90)

Så..

Stella mår bättre tror jag, svullnaden går sakta ner och hon haltar nästan inte alls längre. Nu har hon ju rosa bajspåsar också..

fredag 6 september 2013

Humor

Igår var ju inte en så bra dag, jag och N messade fram och tillbaka, det gör vi ju för det mesta, och hon fick ta min tjuriga ledsenhet för vad den var.

Jag blir lite förvirrad när sånger inte egentligen handlar om det de tycks handla om. Jag kör min youtube-playlist och hittade en trevlig bilsång med gung i liksom. Tills det dyker upp en snubbe i slutet som rappar! Jag förklarade det för N och hennes svar fick mig att garva högt för mig själv, det är skönt efter en sån dag. You know..

Jup, jag gillar Macklemore. Såäre.

torsdag 5 september 2013

Kan någon påminna mig..

..varför jag fortsätter?

Jag sover sällan de timmar jag behöver nu. Jag vaknar av mardrömmar, riktiga mardrömmar, stressdrömmar. Min lägenhet har sett ut som en kvart i två år nu. Det känns ju inte så roligt. Jag känner mig uppgiven och vill bara ge upp, på riktigt, sluta kämpa. Rasa genom galenskapen och landa i nån egen liten värld. Tanken är att jag ska få nånting tapetserat innan årsskiftet, man får en check och checken går ut, och det är galet stressande.

Jag föreställer mig att jag ska flytta, långt bort. Och jag funderar, i någon sekund, på vad det är jag skulle ta med mig. Vad jag behöver. Jävligt lite..

Hunden är dålig. Hon slog i tassen när hon kastade sig ur sängen och girade runt hörnet ut i vardagsrummet, för att katterna slogs, och sedan dess har hon haltat. Jag hade tänkt mig att svullnaden skulle ha gått ner nu, det är två dygn sedan ungefär, men det har den inte. Veterinären föreslog att jag nog skulle boka en tid om det inte ger sig typ idag. Och självklart ska hon till veterinären om hon behöver, men om hon bara stukat till tassen lite och de klappar på henne och säger att hon är fin och inte kan göra nånting annat än att ta betalt så känns det inte så lockande.. Som de gjorde sist när hon fick utslag.

Det har varit kaos med hundmat och leveranser och hysteri, vilket också dragit iväg min stress antar jag. Det har löst sig efter mycket om och men och ilskna mail.

Alltid när jag mår så här så tänker jag på de där som tycker att man "bara" ska anstränga sig, eller tycker att det "inte är så farligt". De skulle inte klara en timme av den här känslan som river och sliter på insidan. Men varför blir det bara värre och värre? Trots mediciner och kunskap och whatever så blir det bara lite värre hela tiden..

söndag 1 september 2013

Åh, vad jag älskar Barsebäck

Jag .. träffade är fel ord, men jag whatever en kille idag, som för övrigt är väldigt trevlig att titta på och jag blev generad and so on. Han är också väldigt väldigt lik en vän jag hade en gång. Så jag kom att tänka på min vän, och det är inte första gången. Vi blev, otippat nog, ovänner och han försvann från stan och ingen vet väl riktigt vad som hände. 

Jag gjorde ännu ett försök att snoka reda på honom, men det är är näst intill omöjligt. Jag skulle inte alls vara förvånad om han dissade sociala nätverk totalt, och han har dessutom ett väldigt vanligt namn. Jag fick nog en bra bild av vad han sysslat med de senaste åren, om jag inte är fel ute, men inget foto eller så. Så jag satte på den där skivan som jag fick av honom för många många år sedan, och lyssnade på hans texter. Jag hoppas att allt arbetande och villa-liv inte skövlat hans skapande. 

Jag vet vad som knäckte det hela för mig, jag blev sårad över att han inte visade någon omtanke när jag var i en sits som var extremt svår. Vi kanske hade flutit isär innan dess, det tror jag nog. Men jag väljer att minnas de bra sakerna. Timslånga telefonsamtal, fikande, och allt det dära.. Jag minns, men förstår inte riktigt hur jag tänkte där, hur vi lärde känna varandra. Vi träffades på nätet, kom på att vi bodde nära varandra, skulle åt samma håll så han plockade upp mig i sin bil och körde mig vart jag nu skulle. Bra gjort Anna, way to get seriemördad. 

Aja, jag hoppas att du har det bra. 
"Nu är jag bara ett minne för dig, och lär så förbli" 
sjöng du nyss, och det är precis så det är. 

Det är mycket nostalgi nu, jag vet inte om jag kan kalla det overklighetskänsla, men det är som att jag först nu minns allt jag måste ha glömt under de här senaste åren. Det känns som ett helt annat liv, men det är ju mitt liv nu som blivit så himla litet.