The fucking shit hit the fucking fan..

Jag ska inte gå in på detaljer, för det är inte mina detaljer. Men nu känns det som om den där satans-collien och kärringen som släpar runt på den har satt sin sista potatis på gården! Jag har väl misstänkt att hon inte har fullt stall i huvudet, att alla indianer inte sitter i kanoten, men jag har ju aldrig pratat med henne.. Men det har andra gjort! Hon verkar inte alls inse att hennes hund har problem, trots att den biter henne om hon korrigerar honom, alltså låter hon honom hållas. På över två meters avstånd eftersom hon inte heller kan samla in kopplet. Min hund kan bete sig riktigt jävla illa hon med, och då stannar jag och håller tag i hennes sele så att hon inte skadar sig själv eller nån annan samtidigt som jag är jävligt redo på att sparka in snoken på den där fula collien, för jag vet att om min hund (eller någon annan av de större hundarna på gården) skulle få tag i hundjäveln så skulle den inte finnas mer. Vi har stora kraftfulla hundar och det där är en vek stapplande gubb-hund. Hon skulle aldrig någonsin komma på tanken att bita mig. Förutom lekfullt när jag stoppar in fötterna i munnen på henne, haha..

Jag såg dem för några timmar sen, hon gick väldigt långsamt över gården medan hunden vaggade långsamt efter henne tre meter bakom. Det såg ut som om han försökte hålla balansen med svansen och som om varenda steg var plågsamt. Det bästa för honom vore om han fick knalla vidare och få slippa sina fysiska och psykiska smärtor. Jag vet inte om han får nån vård för sina krämpor heller, men det ska väl gå att "styra upp".

Men självklart, som vanligt, är det vi med "mördarhundar" som har fel.

Massa svammel..

Det är lite rörigt i mitt huvud, så jag har svårt att skriva nåt här ser jag.. Men nu tar vi och reder ut det här!

Tatueringen har börjat klia lite, inte alls så mycket men lite mer än inte. Den verkar flaga lite smått idag, och det är väl på tiden. Jag har svårt att tro att just min problemhud helt plötsligt skulle vara den perfekta grogrunden för tatueringar. Jag måste köpa mer stjärtsalva imorgon, för det är precis vad man ska smörja in den med.

Jag ringde ju Pappa härom dagen, och berättade vad jag hade gjort. Han var inte jätteimponerad men han har väl förstått för länge sen att jag inte gör som nån annan tycker. Någonsin. Han brukar mest ignorera konstiga saker jag gör, som att jag stoppat titan i kinderna, han har faktiskt inte ens kommenterat det. Han försökte väl säga att det kunde vara fint bara man inte gjorde "för mycket" och "hela armen" blir "blå". Det kändes i alla fall bra att göra en sån grej, ringa sin förälder och berätta om saker. Det är väl ganska normalt för andra, men inte för mig..

Men sen fick jag en impuls att ringa min mor.. Jag hann stoppa den. Det finns ingen anledning för mig att bjuda in henne på det viset, hon märker väl att den är där om vi ses nån gång. Men sen kom jag på att det var det, jag hade ringt alla som jag kunde ringa. Då kände jag mig så där ensam igen. De där ögonblicken när jag glömmer bort allt som varit och bara vill ringa Mormor och prata med henne är värst. När jag kom ut från veterinären efter att ha avlivat den första katten i år (Octavia) var en sån gång, jag ville bara lyfta luren och berätta, men istället så bad jag grannen om hennes sista cigarett.

Jag vet inte om det kan vara nån sån där fysisk reaktion på smärta som utlöst en massa känslor, eller bara påminnelsen om att Mormor för alltid sitter på min arm som rör till det i huvudet på mig. En vän till mig bröt ihop och grät okontrollerat efter att ha provat en spikmatta hos nån vän till henne.. Vad jag menar är att känslor kan utlösas av konstiga saker.

Men annars känns det rätt tufft att den sitter där.

Igår hade jag en liten ångestattack när jag försökte räkna på hur min ekonomi kommer att se ut om och när den här sjukgrejen går igenom. Först fick jag det till att jag skulle få 8500 kronor i månaden att leva på.. Det är mindre än vad jag har nu, inte mycket minde men mindre.. Det kändes lite hopplöst. Kanske har jag räknat fel? Jag försökte räkna om flera gånger men till slut så kom jag fram till att det inte spelar nån jävla roll hur jag räknar och vrider, de kommer att ta ett beslut och jag kommer att få finna mig i det. Det var nog bra att jag lånat ut alla mina öl till N..

En annan känsla som jag inte riktigt är bekväm med är när Pappa berättade att han varit sjuk, svimmat och blivit inlagd på Uppsala lasarett (heter det va?). De hade gjort mängder av undersökningar men inte listat ut vad som var fel förutom att han hade "ärrbildning på tarmarna" och så hade de frågat honom om han blivit knivskuren.. Det sa han att han inte hade. Varför har man sånt då? Lixom.. Pappa kan ju inte bli sjuk, någonsin. Förutom sina krossade kotor och allt det dära. Orsaken till att jag blev överraskad av min oro är väl att min mor haft cancer tre gånger, eller två som jag minns. Sist minns jag att bristen på oro snarare skrämde mig.

Känslor är bajs.

Tada!

Bild från igår! Den läker jättefint och så. Ringde pappa igår men det får vi prata om när jag sitter vid datorn..

Snö!

Nu vräker det ner en massa snö här! Bara så ni vet..

Extramamma!

Ni minns när jag skrev om min vän som dog? Jag kanske inte gick in på det, men hennes mamma var en väldigt viktig person i mitt liv under uppväxten, där fanns alltid en trygg - om än okonventionell - hamn när jag behövde det. Många egenskaper jag har idag har jag fått från det hemmet snarare än mitt egna.. 

Igår när vi stod och väntade på bussen så kom hon gående i vimlet! Jag ropade på henne och vi bytte några ord innan bussen kom. Det var så kul att se henne, jag har tänkt en hel del på henne, jag har till och med skrivit ett brev där jag förklarade hur viktig hon varit för mig, men inte skickat det. 

Nu ska vi sammanstråla på alla helgon och åka ut till kyrkogården. 

Tatueringen är mindre svullen idag, den lugnade sig redan igår.. Jag är jävligt öm på ställen som han inte ritat på, hur fan det nu har gått till. Den är härligt kladdig, smular och samlar ludd och katthår dock.. 

Sneakpeak..

Det tog typ tre timmar för lilla Victor att rita rosor på mig.. Han gjorde konturerna och släppte ut mig för en rökpaus, då passade jag på att fota i farten. Det kändes ju inte som att kela med kattungepäls, men smärtan var rätt okej. När han gjorde highlightsen så kände jag dock att han snart kunde vara klar men det var ju för att huden redan var uppkörd lixom..

Däremot fick jag sånna där tvångstankar om att inte röra mig vilket gjorde att impulsen att röra mig bitvis blev riktigt jobbig..

You can haz pix now.. Bättre bild om några dagar! Nu är det svullet och varmt och kladdigt av den där jävla stjärtsalvan! Haha..

Today is the day!!!

Idag ska jag ner till Victor och tatueras! Jag vaknade typ fem, inte halv nio som jag hade tänkt. Men det var bara och kliva upp och dyka in i duschen efter hundrastning. 

Jag är inte så nervös som jag hade väntat mig, jag är mest nervös över att den typ ska vara ful. Smärta ska inte vara nån big deal.. Och Viktor är jättetrevlig.. Här kan ni kika lite på hans prylar, mest skräck, även om min blir ganska klassisk.. Tror jag.. Är det tänkt. Länk! 

Jag har exakt en cigg kvar, och det känns inte okej! I och för sig måste jag rasta hunden innan vi drar så då kanske jag tar mig till kiosken, om inte annat så ska vi förbi den innan vi tar bussen. Jag känner mig helt osammanhängande! Jag har rökt ganska mycket märker jag men det är inte så konstigt med tanke på att jag känner mig ganska stressad, eller var ganska stressad, inför läkaren och sånt igår.. 

Vi pratade i typ tre timmar, hon tyckte att det jag berättade om min uppväxt var fruktansvärt, hon sa att hon kommer att rekommendera att jag får fast sjukskrivning och att målet snarare ska vara min livskvalitet. Hon skulle föreslå till min läkare att jag skulle käka en antidepp igen, nån som är så mycket bättre än alla andra. Jag är skeptisk, de presenterar alltid läkemedel som mirakelmedel, fast det naturligtvis aldrig är så.. Hon ansåg att jag var aningens nedstämd medan jag känner att jag mår mycket, mycket bättre än jag gjorde för ett par tre månader sen. Det går ju åt rätt håll, till en slags normalitet som jag känner igen i alla fall. Jag har aldrig fungerat som jag ska, skola och allt det där, och det är inte troligt att jag kommer att göra det. Jag har inget skyddsnät, jag skaffar mig inga djupa relationer. 

Jag är hellre aningens nedstämd än har mos till hjärna. Jag tappade ord, tänkte långsamt och hade svårt att uttrycka mig, och för mig är det inte okej. Jag börjar äntligen få min hjärna att fungera som den ska, börjar stimulera den. Faktum är att jag löste två av Illustrerad Vetenskaps pusselmojjar vid första anblick härom dagen! Inte de med siffror naturligtvis, siffror förvirrar mig. 

Nä nu får jag nog ta att ringa fröken N så hon inte försover sig.. Hejpåer!

I en skrubb..

Sitter och väntar på läkaren på landstingshälsan, whatever that is.. Väntrummet är typ stort som mitt badrum.

List-livet..

Tillbaka på listor nu.. För jag är superstressad och har en massa tider att passa. Okej, inte direkt massor, men mer än två gör mig stressad över att tappa bort nåt i mina hjärnvindlingar.

Idag har jag sovit alldeles för länge eftersom jag var vaken alldeles för länge igår, trots tidig morgon. Korkat, korkat, korkat.. Imorgon måste jag upp tidigt till det där mötet med läkaren som bara avgör allt. Nervositeten inför läkaren tar bort lite nervositet inför min dejt med Victor och tvärt om. Det är väl kanske bra..?

Idag har jag slitit mitt hår när jag försökt komma i kontakt med Nordea.. Jag har fått in min skatt på ett konto som jag inte använder, det var ett tag sen jag fick behålla min skatt om vi säger så.. Men, till det kontot har jag ett gammalt uttagskort och sådana existerar inte längre! Dessutom är det trasigt.. Kontentan av det hela är att jag inte kan ta ut mina små skatteslantar. Nu för tiden får man ju inte göra nåt så tokigt som att ta ut pengar på banken vet ni! Men det är en annan historia/irritationsmoment. Aja, tänkte jag, jag har ju internetbank där om jag bara kommer ihåg koder och så vidare! Men nu visade det sig att den här skraplotten som man fick till internetbanken inte heller används längre! Skam den som ger sig, tänkte jag, och försökte ringa banken... "Knappa in ditt personnummer" sa den, "knappa in din personliga kod", sa den. "Nej" försökte jag mig på att svara efter att ha försökt med personnummer ett par gånger. Efter att bara ha ignorerat den automatiska telefonröstens tjatande så upplyste den mig om att det magiska kommandot var "fortsätt". Hur i helvete ska jag kunna gissa mig till att säga "fortsätt" istället för att uppge mitt personnummer!? Den sex minuter långa telefonkön som utlovades blev tolv, sen fick jag prata med nån liten pojke som upplyste mig att banken i city visst har kontanthantering! Hur i helvete ska man kunna gissa sig till nåt sånt då när alla har slagit på stora jävla trumman över att man inte får använda sina kontanter längre? Om kontot ska avslutas? Kan du ninjahajja.. Brinn i helvetet Nordea..

Jag skaaaa fixa ett tema-inlägg på Sisters, jag har påbörjat det, men just nu kan jag knappt tänka så det får vänta lite längre.. Sorry.

Jag har inte fått nåt svar av Victor efter att jag mailat in mina ändringsförslag.. Det gör mig lite nervös.

Jag fick ett totalt hissyfit och hela världen gick under här om dagen för att glassen till kvällsnyponsoppan hade smält i frysen för att jag inte hade stängt dörren ordentligt, på den nivån är det.

Rätten till mina känslor..

Hur fan kan man ta sig rätten att avgöra hur skäliga mina känslor och reaktioner är?? Jag har lagt hela det där tjafset med grannen bakom mig, för jag orkar inte bry mig. Jag känner mig jävligt nöjd med att ha satt ner foten och så är det med den saken.

Hon har pratat om det här med andra och förklarat att jag är i en "fas" och att min reaktion inte står i proportion till hennes övertramp. Hon anser alltså att jag överdriver och att jag är "på det där humöret" som hon brukar ta till som uttryck när jag väl fräser ifrån om nåt idiotiskt hon gör.

Det är inte värt att gå in i en konfrontation med henne känner jag, för hon får sitta där och inbilla sig vad fan hon vill, så länge hon besparar mig det där bullshitet. Jag skulle vilja påstå att mitt mående är fan så mycket bättre än vad det har varit på länge, det har ni säkert också märkt. Det är rätt okej just nu, mot hur det har varit i alla fall..

Jag har varit tydlig i var mina gränser går, jag har sagt ifrån och när man ignorerar de varningarna så går det så här, jag bränner bro-jäveln och går vidare. Bye bye..

Fortfarande sketanervös inför onsdagen! Jag mailade honom i torsdags, han svarade igår och skickade en skiss. Den såg inte ut som den i mitt huvud men den är fin! Ganska klassisk, men varför komplicera det? Jag mailade tillbaka och kommenterade några grejer, och väntar nu på svar från honom.. Jag har fjärilar i magen och när jag tittar på skissen så kan jag inte låta bli att le! Sen ingår det i alla mina beslut att jag velar och får lite panik och vill gömma mig, jag frågar alla andra vad de tycker bara för att återgå till vad jag själv vill i alla fall oberoende av vad alla säger. Jag inbillar mig att till och med Mormor skulle uppskatta den faktiskt, även om hon skulle förbanna mig för att jag gör nåt så idiotiskt som att tatuera mig.

Såhär vare..

Min granne N har ju snackat om att hon ville peirca sig, och jag har hejjat på. Då tänkte jag passa på att fixa riktiga stavar till kinderna och möjligtvis höra när det fanns en chans att få träffa den fantastiske Viktor som är tatuerare.

Vi åkte ner och träffade "min" piercare Jonas som är helt underbar och jättegullig på alla sätt och vis. N var sjukt nervös och velig men vi pratade lite och jag fick hoppa upp på britsen så fixade han nya kindstavar åt mig. Han gör fantastiska små "nu är den snart inne" kommentarer när man sitter där med halva hans hand i käften och tittar upp i taket och försöker att inte börja skratta, haha.. N mjuknade lite och hon kom till slut upp på britsen och fick sin monroe! Det var inte alls så farligt när det väl var gjort.

Jag frågade om när det fanns en möjlighet att byta ett par ord med deras inhyrda tatuerare från Spanien, han skulle komma dit om en halvtimme svarade Jonas. Så vi tog en sväng på stan och återvände till studion, Victor var sen och jag var helt sjukt galet nervös bara över att behöva prata engelska! Jag vet ju egentligen att jag har högsta betyg och har haft dagliga timslånga konversationer på engelska med amerikanska vänner, men just då kändes det omöjligt att ens få ur sig ett "hi".

Men i alla fall, de skickade fram Victor till mig där jag satt och darrade i soffan och jag förklarade lite lätt vad jag ville ha och han sa åt mig att maila honom och så ritar han och så bollar vi lite fram och tillbaka och så är jag välkommen på onsdag klockan tolv.. Han hade ett återbud där, annars var det nionde november som gällde. Jag vet inte vad som hände, men rätt vad det var så satt jag med en tid i handen! Vilket i och för sig är bra för nu har jag bara några dagars panikångestvelande framför mig och inte flera veckor..

Jag hade ju en bild här på datorn som jag norpat nånstans, och sen har den ju utvecklats i mitt huvud och när jag sen skulle maila den till honom så såg jag hur olika min bild och den faktiska bilden var.. Men jag mailade och jag tror att jag förklarade vad jag ville ha sagt och han svarar nog så snart han kan lovade han, och så börjar han rita och sen får jag peka och skrika på honom när han gör fel lixom..

Så-att-eh.. N följer med, hon skulle egentligen ha en tid med ägaren till studion men när hon såg vad Victor kunde åstadkomma så ändrade hon sig och ska hänga med när jag ska ner så hon kan snacka lite med honom.

Men herregud så jävla skit fan bajs helvetes nervös jag är!

Han är en helt fantastisk tatuerare och jag har kollat på hans grejer i säkert ett år. Jag bör kunna lita på att han gör ett bra jobb, men inom mig så är det ingen som litar på nån. Ju.

Söt är han också. Och jättetrevlig. Och det gick jättebra att prata engelskat bara jag kom förbi "hi" typ.

Tatuerar mig.

På onsdag dårå.. Det gick undan! Berättar sen, nu mawt..

På banan.

Jag har försökt hinna ikapp mina admin-åtaganden som hamnat helt i bakluckan, liksom mitt bloggläsande. Och till viss del även mitt bloggskrivande. Men det kanske är bra ibland, jag vet inte.

Det är bättre idag än vad det var igår, jag fick migrän och kanske var det därför ångesten kom? Eller tvärtom? Jag vet inte.. Det är bara upp på hästjäveln igen och sparka igång fanskapet.

Jag skickade iväg två små trevande meddelande till "mina" pojkar igår.. Den där kraken med blåmärkena svarade att det var lugnt, haha.. Jag gillar honom som fan, på ett platoniskt vis. Javetinte, han är bara störtskön lixom. Eller så är jag totalt svältfödd på manlig input i mitt liv.

Den andra har inte svarat än, men han kanske inte bor på facebook.. Jag fick en liten flashback om att han sa att han också hade hund, varpå jag svarade "har du riktig hund eller smått skit?", det visade sig att han hade smått skit. Man hoppar inte på folk på det där viset! Haha.. Jag snackade med U och hon menade att man kan käfta med honom, men ändå lixom. Jag är så duktig på att göra ett gott första intryck! Men jag blev ju så glad över att få käfta lite! Med nån som hängde med! Och svarade! Trevlig pojk det dära..

Nä, jag vet inte vad jag ska säga, jag får återkomma.

Det enda vi kan lita på..

Vi bipolära, är att det vänder. Nu kraschar jag in i en jävla ångest här. Livet är inte som jag vill, allt det där vet ni redan. Idag är det måndag och det ska slängas saker, jag vill slänga allt. Allt jag har.

Saker äger mig, så är det bara. Jag tycker inte att det är en bra sak, men jag har ändå ett behov av att det är så.

Just ja, jag har fått tid för den där läkaren jag ska träffa, hon som avgör min framtid. Bara det, inget annat. Den 23:e ska jag träffa henne, och inför det ska jag naturligtvis fylla i en hel hög med papper.

Nu ska jag fortsätta med det jag höll på med.

Kära nån vad rockern är trött..

Jag hällde i mig några öl här hemma, som ni märkte, och tog en taxi över till min finaste U. Det var inte så där mycket folk som vi var rädda att det skulle bli, det var mest folk som jag kände igen. Eller, ja, jag känner igen alla men jag känner inte alla. Kände.. 

Jag hamnade snabbt med P på balkongen, honom träffade jag när vi var nere och kollade på bandet förut också ni vet? Jag vet inte, jag ba gillar honom. Han är så jävla skön.. Han gav mig lite dejtingtips som mest bestod av "ljug, ljug för i helvete, gör som alla andra..". Jag var alldeles för ärlig, enligt honom. Och visst fan är jag det.. Å andra sidan vill jag nog påstå att han också har en ganska hård yta, nåt som jag gjorde mitt bästa för att knacka hål på naturligtvis. Hur gjorde jag då det? Haha, jag skäms en aning idag kan jag säga.. Grabben envisades med att han hade så jävla hög smärt-tröskel och hade legat under nålen i femton timmar i sträck, och jag gav mig fan på att jag skulle få honom att skrika som en gris. Det gjorde han inte, den envisa lilla jäveln, men jag är rätt övertygad om att han har blåmärken. Fast jag tror, och hoppas ändå, att han kan ta det på rätt sätt.. 

Och som jag har blåmärken! P är inte skyldig till nåt av dem dock, inte vad jag minns i alla fall.. Däremot krälade jag runt på golvet och lekte DJ vilket varken mina arma knän eller min beniga rumpa uppskattade.. Jag försökte få fram lite Green Day men röstades ner för det skulle spelas Pärleporten minsann! Haha.. M blev dock glad när jag körde igång I love Europe. Sen tror jag att jag har ramlat in i nån vägg eller nåt annat som kom i vägen när jag väl kom hem, då brukar det bli vingligt när sängen hägrar.. 

M, som är bror till Us sambo då, verkar också vara en förjävla skön kille, jag tror att jag kanske var på och skulle munhuggas lite med honom, vilket är typ det bästa jag vet, och jag vill minnas att han var snabb som en liten vessla.. En stor skäggig vessla.. 

Så ja, jag for runt och fladdrade och nöps och käftade emot. Haha, så ser en lyckad kväll ut! Nä, jag hade jättejätteroligt, verkligen. Jag la till pojkarna på fejjan och sen fick jag sån där ångest om att ingen tycker om mig i alla fall, men det är bara P som inte svarat än. Kraken.. Å andra sidan kanske de bara svarar för att de känner sig tvungna? Nä, jag ska inte dra iväg med den där känslan.. 

Nånstans tog mina öl slut, och T (sambon) är såklart en snäll och vänlig själ och erbjöd mig rom och cola, colan var nästan slut men jag vill minnas att M delade sin cola med mig. Det var snällt! Annars hade jag väl siktat på hans drink.. Ehrm.. 

Us kollega A, ännu en trevlig pojke om än lite mer städad än rockslödder-pojkarna, bodde åt mitt håll och vi delade en taxi hemåt.. 

Äh jag vet inte, jag hade kul. Jag är trött som en klubbad bäver men skulle lätt kliva på tåget igen, tåget är fett nice lixom. Jag är så sjukt understimulerad.. U tog en bild som jag seriöst lol:ar åt varje gång jag ser den, men jag vet inte om jag ska posta den här. Manlig kärlek helt enkelt, fina små slödderpojkar. I mitt hjärta!

Ölen bjuckar..

På egopic. Om jag ser galen ut? Kan du ninjahajja! Har jag sagt att jag blir gladfull när jag dricker? Lolz..

Hissyfit nr 1.

Okej, jag började skriva "ett jävla naket inlägg", men jag känner att det blev för naket. Vi kan prata om min kroppsuppfattning en annan gång.

Hur som helst, hissyfit nr 1 då.. Kläderna.

Jeansen jag köpte var way för stora. Jag tror att jag köpt ett par exakt likadana sist jag beställde och kom fram till exakt samma sak. De ligger i garderoben. Men ja, jag orkar inte lista ut om de går att skicka tillbaka, man kan säkert gå ut med hunden i dem. Jag kan ju testa att tvätta de här i 90 grader, som jag gjorde med de första. Men jag tog mina snygg-jeans istället, såna som man får åla sig i när de är nytvättade. Efter ett tag så spänner de ju dock ut sig en aning, och jag behöver ett skärp för att hålla dem uppe.. Jag äger exakt ett skärp, eftersom det bara var nyligen som jag upptäckte att det fanns skärp gjorda i fuskläder (och nitar). Jag drog åt det i sista hålet och inser att jag får ner en fucking arm emellan.. Hur gick det här till?

"Tröjklänningen" som jag köpte trots att den var en storlek liten sitter bra..

Jag lär ju inte ta tunikan som var för stor redan när jag köpte den för över ett år sen.. Så ja, jag har inga kläder.

Provsmakning...

Öl är gott! En öl till maten blev tre.. Och jag fixade en massa i köket, kartongen är väck och saker som ska sparas är paketerade! Saker är rätt okej ändå, fast livet är elakt.. Varit hos sköterskan idag och det gick bra, hivade ur mig en spontan komplimang till receptionisten som hade klippt sig eller nåt..

Imorgon ska bli så jävla kul! Det kommer ju en miljard folk, eller femton, och efter att jag haft mina hissyfits om att jag inte har några kläder och inte kan sminka mig så kommer det rocka fett!

Aja, såäre.

Paketretur och pakethämtning.

Den där konstiga moomoo-tröjan åkte tillbaka idag.. Jackan verkar varm, och det var prio ett! Den är lite stor men då får jag plats med en stickad tröja under.. Pyntet kan jag kanske leva med, vi får se.

Sen köpte jag Situation Stockholm också, när han ändå stod där utanför affären och sålde. Det är väl inte den mest välskrivna tidning jag någonsin läst, men han blev glad och sken upp som en sol. Hur sketet jag än kan ha det så tror jag att han har det värre.

Ryggen känns bättre efter diklon. Yay diklo! Men jag är helt säker på att jag inte ska blanda diklo och öl.. Vid nåt tillfälle har jag tagit diklo och nån stund senare en sömntablett, då smälte min datorskärm. Det var hysteriskt roligt just då, men antagligen inte nyttigt.

Men inte ryggen!

Jag har ont som fan i ryggen, och det för att jag hostade. Jag vet inte hur det gick till men nånting i korsryggen tog stryk.. Det är väl inte så farligt i sig, men om det blir värre och jag får ryggskott på riktigt så blir jag liggande. Jag kan inte vara liggande för jag har en hundunge som måste ut..

Plus att jag är bjuden på fest på fredag och jag vill verkligen, verkligen, verkligen gå på den. Jag har kört med vanliga värktabletter och tigerbalsam, nu slängde jag i mig ett par diklo och hoppas att det hjälper mera.

På torsdag eller fredag, lär bli torsdag så det inte blir för mycket på fredag, så ska jag ner på stan och besöka "min" tatuerare Victor och bästa Jonas som tagit hål i kinderna på mig.. N snackar om att hon vill pierca en monroe, och jag ska gå med och hålla handen.. Plus att vi båda har tatueringsplaner som aldrig blir av. Nu fick jag naturligtvis värsta beslutsångesten, fast jag har en plan sedan länge, men sån är jag. Det enda jag är säker på är var den ska sitta, på höger underarm.

Jag tror inte lilla Victor pratar svenska förstår ni, han är spanjor. Även om jag vet hur bra min engelska är så korkar det gärna ihop sig när jag vet att jag inte har motionerat den i tal på länge.. Men jag vill ha Victor, så är det med den saken.

Jaha, nu säger hundungen att hon ska ut..

Paket!

Jag försökte lägga ihop bilderna så det ser lite ballt ut och det gick helt åt helvete och sen blev jag förbannad och nu lägger jag upp dem som de är, live with it.

Jag körde en Ellos-raid i förra veckan, mest av allt var jag ute efter ett par skor. Conversen är ju knappast varma, och jag misstänker att jag skulle glida runt som en vante på isfläckarna om jag försökte använda dem i vinter. Mina *ehrm* skateskor har samma praktiska sula, men jag behövde nåt att sätta på fötterna när jag springer in och ut med hund och så vidare, nåt billigt som jag kan slita på. Men, till shoppingen! Efter mycket om och men så blev det ett par tjusiga Bagheera.

Okej, de är kanske inte jättetjusiga, men de är varmfodrade och har en bra sula. Sa jag att jag var tråkig?



Sen försökte jag verkligen kliva ur min "comfort zone", det gick så där och jag beställde en svart stickad tröja (till skillnad mot de ostickade svarta tröjorna lixom), jag tänkte att den kanske skulle vara lite söt och klockigheten kanske skulle ge en illusion av att jag har höfter? Njä, den var jättekonstig. Klockigheten var mer som en svajighet, och den började under brösten. Alltså såg den ut som nån slags moomoo alternativt mammakläder. Den åker tillbaka..

Sen har vi det här med vad som är "klänning" nu för tiden. Jag anser inte att den här röda saken är en klänning, det är en lång jävla tröja. Punkt. Den ser ut att vara skön, lagom att.. ehrm.. inte göra nånting i. Eller typ, gå ut med hunden. Herregud, vad tråkig jag är.. 

Men, om vi går vidare i det hela så köpte jag ett par jeans! Haha.. Jag kände att jag behövde ett par jeans, fick panik över att det inte fanns några jeans som jag tyckte om, och köpte de här. De var kanske billiga? Antagligen. Midjan är alldeles för hög och det lär inte bli de jeansen jag går ut på krogen i lixom. Men men, det kanske är bättre med fåniga jeans än med mysbyxor? Notera att jag inte köpte några mysbyxor!!

Well, jag beställde de där grejerna, sen kom jag på att jag behöver en jacka och gjorde ännu en beställning som jag inte har fått än, den kommer väl om nån dag. Jag fann den här lilla saken, utan dun och sånt där som är viktigt för mig. Den skulle kosta närmare 1500 tror jag, men på nåt vis så fick jag ner den till 420 spänn och då var det bara att klicketiklicka innan nån kom på att deras system fuckat till sig. 

Shopping och umgänge..

Jag och N tog en tur ut till Rusta, jag minns inte vad det var som hon skulle ha där, men jag hittade det här! Haha.. Jag råkar gärna handla på mig grejer när jag kommer ut på såna där ställen, eftersom att jag inte tar mig ut själv.

• Superbästa pläden någonsin har de på Rusta, den kostar 99 spänn! 
• Fyra solcellslampor till balkongen, 20 spänn styck. 
• Kattstrypare, buntband för att sätta fast lamporna. 
• Bajspåsar, de bästa jag haft och det är inte bara för att det är döskallar på dem.. 
• Dammsugare, no förklaring needed. 
• Hallontvål, tio spänn! 
• Den där stora runda saken är ett doftljus med tre vekar i glasburk, lavendel. 
• Den lilla gråa rutan är ett set med sex stycken små örhängen. 
• Värmeljusen hittade jag i och för sig på Plantagen.. 

Den egentliga orsaken till att vi åkte ut var att N skulle fixa balkonglådorna och köpa ljung på Plantagen.. Vi avslutade det hela med mawt på Max.

Vi pratar ju en massa också, och hon är så himla bra. Vi pratar om att vi är lite lika på det viset att vi är lixom raka och framåt. Eller, jag har lite svårt att säga att jag själv är framåt, för de första 18 åren av mitt liv var jag verkligen inte det. Därför antog jag att det var nåt jag tränat fram, men på senare tid så tror jag snarare att det är nåt naturligt som legat förtryckt i nåt hörn i hjärnan.. Sen tycker jag att det är normal social kompetens och förstår inte varför alla gör så stor sak av det. Men så är det visst inte, normalt alltså. N har helt rätt när hon säger att vi är sådana som man antingen älskar eller hatar.

På tal om det så finns det på fullaste allvar grannar som är rädda för mig, det säger de till andra grannar. Trots att jag bara är en snäll liten kissekatt.. Visst kan jag vara högljud, jag svär väl en hel del (och ser inget jävla fel med det), svartklädd med metall i ansiktet och med en mördarhund vid min sida, men jag är snäll och det är precis vad de som känner mig förklarar för de som är "rädda" också.

Och sen sa N nåt som ba värmde mitt lilla hjärta, hon är ju så där rak och tydlig, och sa att hon tycker att jag är så härlig för att jag bara är mig själv, när jag är glad så är jag glad, när jag är arg så är jag arg och det är inget som jag döljer. Jag vet inte riktigt hur jag skulle kunna dölja det heller.. Finns det nån finare komplimang än att man är bra för att man är sig själv?

Mh, vaknade tidigare än jag hade tänkt idag, helt plötsligt har jag problem med att sova längre än jag borde. Så jag tänkte blunda en liten stund.. Eventuellt är det ju fest i helgen och då orkar jag fan inte ha gått upp klockan sex på morgonen.

Äre okej om vi har ett bombdrama här..?

Det känns inte riktigt okej att upptäcka att Stockholms bombgrupp, eller vad de heter, står på gatan.

Jag är inte förvånad att det återigen är pådrag i den där lägenheten där dessutom ingen står skriven.. Snuten är väl där nån gång i veckan och nu gjorde de en husrannsakan och hittade en jävla bomb! En skarp bomb! Inte som skulle kunna spränga kåken, men orsaka skada ändå.. Det kan ju hänga ihop med att nån idiot gjorde ett mycket klumpigt och misslyckat försök att spränga sig in i kiosken som ligger några meter bort för ett tag sen.

Bronkit?

Har som jag nämnt tidigare vaknat på nätterna och känt att jag inte kan andas ordentligt, i natt var det riktigt illa.. Jag var rädd för att det ska bli som förut, när jag fick en väldigt kraftig ångestattack och började hyperventilera vilket gjorde allt mycket värre och jag trodde då på fullaste allvar att jag skulle dö. Jag blir rädd och vill inte riktigt sova, för jag är rädd att jag inte ska märka att jag inte kan andas. Jag fick ta alldeles för mycket av mina meds, dubbel dagsdos, och nånting hjälpte till slut, så jag kunde somna om.

Jag antar att det är bronkit, men det känns inte bättre för det. Jag vet ju också att de vägrar behandla mig med kortison. Det känns bra nu, efter varmt kaffe och några cigg. Jag vet att jag förmodligen inte borde röka, men det får väl flimmerhåren att chilla och så känns det bättre, eller nånting drar ihop sig. Jag vet inte.. Det är nästan så jag önskar att det är lunginflammation så jag kan få antibiotika och så är det fixat och klart.

Jag vågar absolut inte dricka nån alkohol..

Ja, jag vet inte..

Socialiserar mig..

Det känns som om jag knappt hinner hänga här, men det är väl kanske för att jag inte leker med datorn så mycket. Eftersom det tar några timmar att starta den, fast det gör jag ju ändå, och idag tog det 30 minuter att få igång lite musik, men det gjorde jag ju ändå. Datorn har lite bytts ut mot tvn, och telefonen, och Angry Birds! Haha.. Det är för övrigt väldigt mycket saker som jag reagerar på som visas på tvn.. Även om jag har ett "lekfullt språk" så känner jag att ordet "entreprenöriell" inte riktigt hör hemma i nyhetsmorgon, bland annat.

Men idag har jag varit helt social! Jag och N tog en middagspromenix med vovvarna, sen stod vi och pratade lika länge som vi hade promenerat. Jag frågade henne om hon kanske hade nån tanke på att åka förbi bolaget nån gång i veckan och det ville hon, nu. Hon är väldigt spontan av sig.. Sagt och gjort så åkte vi till bolaget, hon ville ta ett varv i köpcentret och där hittade hon en jacka och en mössa, jag hittade hårfärg och en fickspegel... Gah, jag känner hur trött jag är och meningarna ser jättekonstiga ut, och typsnittet ser ännu konstigare ut.. Men i alla fall, det var trevligt!

Orsaken till ölköpet var för att min sötaste U skickade sms igår och frågade om jag ville komma på fest nästa helg! Klart jag vill det! Förra partajandet gav så mycket energi och välmående..

Det här med dygnsrytm och sömn känner jag att jag måste hitta nån lösning på om jag ska umgås med folk på kvällstid.. Så jag får väl släppa lite på den, och sen ta upp den igen. Ikväll tänkte jag vara helt galen och vara uppe till typ.. elva? Eller, vaken i alla fall. Försöka.

Mm.. Nöjd, trött men nöjd.

Ungersk potatisgryta..

Ah, jag bestämde mig för att laga riktig mat, inte bara slänga in pommes och nån slags vegetarisknånting i ugnen och sedan glömma bort det, ta ut det och hälla på ketchup.

Så jag gjorde min ungerska potatisgryta. Det ska vara paprikapulver i den och jag slet ut burken från skåpet och häller på rikligt tills jag känner hur kaneldoften stiger från grytan.

Mycket missnöjd Annan...

Orolig också, tror min hundunge kan ha urinvägsinfektion igen.

Ett litet musik-lolz!

Asså, jag förstår att ni antagligen är aningens skeptiska till min varierande musiksmak..

Jag har ju min underbara sydstatar-vän, och hon postade en musikvideo med Kenny Chesney. Jag kände att jag ville ta reda på vad tanten diggar lixom.. Och den var sådär.. Men så klickade jag mig vidare och försökte hitta en låt som inte lät exakt likadan i hans repertoar. Det var då jag fann den här som jag vill visa er, och snälla snälla lyssna på texten.. Den börjar med att han skulle ut på galej med sina polers och dricka öl..

Jag vågar inte riktigt dela den på fejjan för jag vill absolut inte såra henne, även om hon är extremt tolerant, eller så är jag helt enkelt väldigt fördomsfull mot sydstatare och bibelbältet.

"Last night I was everything, when I got a few drinks in me..."

Vaknade med ångest..

Vi tog sovmorgon till sju eftersom jag vaknade inatt och inte kunde andas ordentligt. Jag har känt att det varit helt okej att typ studsa upp på morgonen med idag fick jag tvinga mig upp.. Sen kom ångesten, mest över sjukskrivningar och ekonomi naturligtvis. Men på nåt vis klarade jag av att ringa till den superrara receptionisten på psyk och min läkare har skickat nytt intyg till fkass! Känner mig lite lättad i alla fall..

Hundmaten sinar och även om jag kan köpa kontant så har jag ingen skjuts, grannen jag brukar åka med har handen i paket så hon kan lixom inte köra.. Men hennes bror skulle nooog köpa hundmat åt henne i nästa vecka och då kunde han köpa åt mig med. Snälla, snälla människor... Om min mat räcker så länge. Den räcker nog inte till slutet av veckan. Men ja, mat ska hon ju ha och i värsta fall får jag väl bära hem 14 kg mat..

Ska försöka få igång datorn..

Boop!

Lolz!

Fan också..

Jag har lyckats hålla surhet och ångest på avstånd ett bra tag men nu var det som om någon slet upp en jävla dammlucka! Men jag kan inte ens gnälla av mig här eftersom hordatorn som NYSS funkade bestämde sig för att sluta med det.. Jävla skithelvete, jag klarade mig så bra utan den här känslan, jag tycker inte om den här känslan.
Såg att ni bloggat en massa men jag ser inte mina länkar på mobilen och kan då verkligen inga adresser utantill och det går inte att spara några jävla bokmärken ändå..

--------

Och så bestämmer sig fanskapet för att funka när jag postar början på det här inlägget efter miljarder jävla pettryckningar på skärmhelvetet!!

Gah.. *inteslåsönderinteslåsönderinteslåsönder*

Jag vet inte om det verkligen var wunderbaum-grannen som triggade igång det här eller om hon bara var där just då när det skulle komma ändå. Jag vet inte om det är för att det svänger neråt, då blir jag irriterad, eller om det svänger uppåt, då kan jag också bli irriterad eller om det är pms. Jag skiter i vilket men jag vill inte ha den här känslan! Det påverkar mig fysiskt och gör rörelserna ryckiga, och då kommer jag slå i nåt eller ha sönder nåt eller göra illa hunden igen, och då kommer jag bli ännu argare.

Alltså, jag gjorde såklart inte illa hunden med flit, men jag lyckades klämma hennes svans i dörren när vi gick ut, varför? Jo för att den där jävla wunderbaum-grannen stod utanför min dörr och hade inte vett att flytta på sig. Jag vill inte prata med henne, jag tycker inte om henne, jag vill inte ha henne i min eller min hunds närhet, men hon skulle stå där, typ framför min dörr och absolut framför trappen ner. Där lossnade allt lixom.. Jag försökte ta mig lite smidigt ut genom dörren med hunden utan att hunden skulle fara på henne eller förbi henne eftersom grannen ovanför stod där och min hund tycker väldigt mycket om henne. Jag menar inte "fara på" på nåt elakt vis, hon är bara en väldigt glad hund. Sen fick jag typ tränga mig förbi henne när jag skulle gå ner och min hund ville såklart nosa på henne och det tyckte ju inte jag.. Ah.. Hon drog för övrigt i väg med en gigantisk dunk som vi alla förstår vad hon ska fylla med.. Alltså, way över tio liter, jag vet inte hur stora dunkar det görs, jag slutade dricka hemkört när jag blev gammal nog att gå på bolaget.

Fast min snälla och kloka vovve var faktiskt inte ett dugg imponerad av wunderbaum-grannen.. Lilla duktiga hundunge. Och jag vet att jag inte gjorde jätteilla henne, hon blev mest rädd och då tjuter hon ju, men det känns ju i hjärtat ändå.

Sen träffade jag söta N med sin vovve, och hon mår inge vidare just nu och jag kanske matade surhetsmonstret lite. Vi har en gemensam bekant som bara är dum i huvudet, den tog bort mig på facebook för att jag använde fula ord, och det tycker jag är patetiskt. Det är faktiskt ingen som vill ha med den att göra längre, av olika orsaker.. Hon skyller sin (feta) hunds dåliga leder på en annan granne för att denna grannen och dumhuvudet var ute på långa promenader när han var ung. Men jag mötte i alla fall dumhuvudet igår, och det finns oskrivna lagar bland hundägare, bland annat går man inte rakt på när man ser att en hund sitter och skiter och personen står där med en jävla påse på handen och ska böja sig ner och just de sekunderna har man helt enkelt inte lika bra koll som man har annars. Men hon knatade rakt på och skulle hälsa på mig.

Och så glömde jag att salta pommesen.. pommeserna? pommarsarna? Potatispinnarna.

Nu känns det lite bättre, sorry för random babbel och gnäll. Nu känns det som om jag ska börja gråta så det kanske är pms.