Igår när vi stod och väntade på bussen så kom hon gående i vimlet! Jag ropade på henne och vi bytte några ord innan bussen kom. Det var så kul att se henne, jag har tänkt en hel del på henne, jag har till och med skrivit ett brev där jag förklarade hur viktig hon varit för mig, men inte skickat det.
Nu ska vi sammanstråla på alla helgon och åka ut till kyrkogården.
Tatueringen är mindre svullen idag, den lugnade sig redan igår.. Jag är jävligt öm på ställen som han inte ritat på, hur fan det nu har gått till. Den är härligt kladdig, smular och samlar ludd och katthår dock..
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar