Fredagen..

Min lilla ryska på f-kass ringde och väckte mig idag. Eller väckte och väckte, hundungen är på uselt humör och har väckt mig upprepande gånger med att skälla, inte stormskälla men tillräckligt för att jag ska reagera. Hon brukar på sin höjd morra lite (och vibrera) om det är nåt som stör medan vi sover. Men nog om henne..

F-kass förklarade att hon "fått tillbaka" min ansökan om fast sjukpenning vad-det-heter-nu-för-tiden.. Vilket betyder att personen som hade det avgörande beslutet inte har godkänt den. Jag är "för ung" för att de ska vara säkra på att jag aldrig blir bättre. Trots att jag varit på diverse åtgärder genom åren, som alltid slutat på samma sätt, trots att läkaren anser att jag är "rätt" medicinerad. Min sköterska anser att jag "mår okej" eftersom jag "engagerar mig i saker", även om det bränner ut mig ganska fort. 

Hon tyckte inte att jag ska ge upp utan vi ska göra nån slags överklagan antar jag, jag ska få en tid hos en psykiatriker (tror jag hon sa) som håller till på lasarettet (tror jag hon menade) istället för de läkare jag haft på psyk.. Denne ska sedan göra en bedömning av mig på vårat lilla möte och sen går väl f-kass på det? Jag vet inte.. 

Jag vände på mig och somnade om i alla fall.. Ingen lust med dagen. Och jag känner mest för att rasta hunden och gå och sova igen. Inte för att jag lär kunna sova, men det är ju samma gamla vanliga runt det där.  Jag tog mig till affären i alla fall och så köpte jag en pizza. Jag drack upp halva colan som var tänkt som virke imorgon.. 

Och den här jävla hårfärgen! Jag hade köpt nån jävla budgetfärg på Dollarstore (nä, jag hör ju själv hur smart det var). Jag körde i den och allt var frid och fröjd, jag har inte tappat håret (än), och det mesta är svart. Idag märkte jag dock att vissa strån inte fått ordentligt med färg! Nu vill jag inte bråka mer med håret innan imorgon, men sen åker det i en riktig färg. Det kändes i alla fall väldigt bra att vara svartsvartsvart igen. 

Ja, det här blev ju en jävla emo-dag.