Ikväll när jag matade råttingarna så såg jag att Busan, min tjockråtta vars busighet uppenbarligen gick över, har en stor boll i typ armhålan. De får väl rätt ofta cancer de här små rackarna.. Men hon klättrar helt obehindrat och har inte kliat och rivit eller nåt annat på den så hon får väl hållas. Så länge de mår bra får de vara, de börjar bli gamla nu. Minsta tecken på att hon mår dåligt så är det raka vägen till veterinären, naturligtvis.
Det har varit mycket funderingar ikväll.. Antar att jag nått det där stadiet när jag faktiskt kan resa lite på mig.. Saknar farmors hallonsaft och mormors rabarberpaj. Och mormors svartvinbärssaft, fan vi fick den där saften jämt och till slut var jag så trött på svartvinbär att jag knappt kunde titta på busken, men när jag blev vuxen så smakade det bra igen. Fast då var busken mycket mindre och gav inte alls lika mycket bär. Jag saknar blommorna i trädgården som min första hundskrutt har hjälpt till att "plantera om" lite här och där. Jag vill bara gå "hem" och sätta mig i de där obekväma jävla plyschmöblerna och få rabarberpaj..
Jag vill inte drömma om det inatt, för då kommer jag inte ur sängen imorgon.. Snälla..
Fint inlägg. Nostalgin svider i ögonen. Märkligt hur man omvärderar i minnen om t.ex. svartvinbärssaft och plyschmöbler.
SvaraRaderaOfta när jag läser din blogg så slås jag av att du länkar till Shefabolous som på nåt sätt är ett negativ av din blogg. Skillnaden och cyberhoppet kunde inte vara större. Hon är kommersiell och ytlig (i det lilla jag sett). Men jag antar att man kan behöva läsa sånt också som motvikt.
Tack Martin.. Det är tungt när alla minnen kommer neddimpande och landar på axlarna. Men till slut blir de väl fina minnen istället för plågsamma, hoppas jag.
RaderaHeh, ja visst är hon söt? Jag gillar att läsa hennes blogg som en motpunkt till mitt liv, och försöker ta till mig liiiite av det där glittret och glammet. Jag skulle vilja vara lite mer som henne..