söndag 27 juli 2014

Tårar

I natt när vi gick upp så lyssnade jag på Stefan Molyneuxs Freedomain Radio. Jag hittade honom på youtube när han gjorde en flera timmar lång analys av Elliot Rodger och hans "problematik" och jag tycker i alla fall att den analysen var väldigt bra även om jag kanske inte alltid håller med honom i alla hans ämnen och tankar. Libertarian kallar han sig. Hur som helst så slog speciellt en av inringarna ann en sträng av sorg hos mig. Inte för att jag direkt känner att jag kan identifiera mig med hennes liv, men jag har mina egna demoner som jag bär med mig. Och oavsett vad problemet är, var, i ens uppväxt så tror jag (och Stefan antar jag) att nyckeln ligger i att lösa de knutarna och gå vidare. Han återkommer ofta till barndomen, uppväxten, och jag tror att han har rätt. Ett barn som inte lär sig att spegla, få stöd och uppmuntra, få känna rätt känslor, att få lära sig hantera världen kommer att få problem, hur stora dessa problem blir beror på flera bidragande orsaker. Det är inte att "skylla" på sin barndom eller på sina föräldrar, jag ser det som att försöka belysa problemet och lära sig av det, se på det, bryta ner det och lära sig att gå vidare. 



Jag var ledsen på våran morgonpromenad också, och jag är glad att vi inte möter folk så dags på en söndagsmorgon. Jag är ledsen och jag sörjer över det stackars barn jag var, som inte fick en schysst start. Jag blev bara en mycket arg tonåring, men ändå liksom inte tillräckligt arg för att knarka (jag umgicks bara med folk som knarkade, men ville inte själv, tänkte väl inte passa in där heller) eller skära eller dra på mig uppmärksamheten för att få hjälp. Jag valde ett utanförskap, jag passar ändå inte in så jag vill inte passa in och alla andra kan dra åt helvete. Jag har inga problem med att jag inte passar in idag, men jag är inte säker på att jag alltid vill inte passa in? Jag vet inte vad jag gör av vana, eller vad jag vill, eller vad jag har programmerat mig själv till. 

Jag bestämde mig i alla fall för att det är helt okej att ha sådana här dagar. Imorgon är det tre år sedan Mormor dog. 

Nu går vi och lägger oss. 

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar