Hjälpa till-fail

För några dagar sedan så messade grannen och frågade om det var okej att de kom och hämtade mitt skåp [på torsdag] som jag gnällt över att jag ville bli av med. De är såna. Så där snälla. Jag blev såklart glad och försökte återgälda vänligheten med att fråga om de ville ha hjälp med att sortera sin källare? Det ville hon! Perfekt tänkte jag, då kan jag dra mitt strå till stacken.

Jag somnade vid typ sex i morse, i hettan. För att inte tala om medicinbristen. Jag vaknade av larmet klockan nio, eller egentligen vaknade jag redan innan när jag drömde att jag dog, vi släpade oss upp efter tio, gick ut i den tropiska äckliga hettan, mötte fyllekärringen som hotat att polisanmäla mig förut, och livet kändes .. sådär. Jag tvingade i mig kaffe, och satte på solskydd och sånt. Men precis när jag ska kliva ut genom min dörr så ringer grannen, hon var klar med sin källare och ville ha mitt skåp. Fail.

Jag hjälpte i alla fall till med att bära lite saker från en annan grannes källare.

Papps skulle ringa idag sa han när jag pratade med honom igår, han skulle in till stan och hade köpt nån magisk duschkräm eller nåt. Jag skulle helst av allt vilja gå och lägga mig och inte behöva träffa nån, eller behöva gå och handla, eller gå till apoteket och kolla om läkarna behagat fylla på mina recept, eller behöva ringa till veterinären och be dem skriva ut mer meds till Felix.

Ahjustja! Jag fick en present av grannen också! Nån slags ljuslykta, jag hann inte kolla så mycket innan vi började slita ut skåpet.. Den var rosa.