Fågel i bur

Jag läste en artikel i Situation STHLM om nån tecknare som nånting, jag vet inte - jag tycker inte att tidningen är speciellt bra - men eftersom jag köpte den för att stödja en god sak så måste jag också läsa den. Jag är snål.

Tecknaren tyckte inte om skolan, hon kände redan första dagen att "Det här kommer inte att bli roligt", och jag skrockade lite, för så kände jag nog också. Jag tyckte inte om dagis heller, jag vet inte exakt varför, men jag minns att jag upprepade termen "Jag känner mig som en fågel i bur". Say what? Jag vet inte var fyra fem-åriga Anna fick en sådan term ifrån.

Nä, vi passar inte in, och vi trivs inte så bra. Varken jag eller fyra fem-åriga Anna.

Jag vet fortfarande inte hur folk gör saker, hur folk är. Lever. Jag gör mitt bästa för att hänga med och inte vara allt för uppseendeväckande. Sen kommer vi till de där "man måste"-grejerna och jag ba: noes.

Jag brukar berätta en lustig anekdot om hur jag var på någon slags kontroll, ni vet BVC, och skulle kolla synen. De satte någon slags glasögon på mig med någon slags lapp så att jag bara såg på ett öga, och jag gjorde som de bad mig, tills de ville kolla det andra ögat och jag hade tröttnat. Jag ba: noes, jag tänker inte öppna ögat. Morsan härjade, sköterskan härjade, bönade, mutade, skällde. Jag ba: noes. Sen gick vi därifrån.

Sån är jag.

Trotssyndrom? Psykisk ohälsa? Odräglig personlighet? Rebell? Haha, jag vet inte..