Sömn

Utsättningen av Lamotriginet går nog bra, jag har inbillat mig att jag mått lite bättre omgående, men det är nog mentalt. Idag, inatt, mår jag inget vidare dock. Den där nästan-huvudvärken är tillbaka och jag somnade nån gång efter sju i morse, väckarklockan gör mig bara förvirrad och jag förstår inte vad det är som låter eller hur jag ska få den att sluta. Det är inget nytt fenomen, min historia med mornar och väckarklockor är en tråkig långkörare. Jag kan inte sova trots att jag är trött, hjärnan går inte att stänga ner. Jag har sömntabletter men de hjälper ju inte, de gör väl egentligen bara att jag inte bryr mig så jävla mycket över att jag inte kan sova och gör att jag kommer på en massa tok, som att gå upp och ha i torrschampo mitt i natten.

Jag funderar på att spendera dagen i sängen, jag vaknade typ tre nu på eftermiddagen, men om jag får sova lite till så kan jag vända på dygnet sen. Men jag kan väl inte sova.. Jag saknar den där känslan, ni vet när man bara är så trött och inget är bättre än att dra upp täcket över axlarna och knöla ihop sig och kroppen domnar och så somnar man. Jag har så många stressmoment som rör sig i huvudet, jag måste ner och skaffa ett nytt leg inom några dagar, annars går det ut och så står jag där igen och måste be min far komma in till polisen och förklara vem jag är. Men, för det måste jag få fucking sova!

Jag har isolerat mig igen, orkar inte umgås med folk. Ni vet, besvikelsen och så vidare. Men det är är skönt, det är frivilligt.

---

Ahjustja, jag beställde två linnen, långa och supersköna, från Ellos, ett par vinterkängor och en mascara. Hawt.