Åh, vad jag älskar Barsebäck

Jag .. träffade är fel ord, men jag whatever en kille idag, som för övrigt är väldigt trevlig att titta på och jag blev generad and so on. Han är också väldigt väldigt lik en vän jag hade en gång. Så jag kom att tänka på min vän, och det är inte första gången. Vi blev, otippat nog, ovänner och han försvann från stan och ingen vet väl riktigt vad som hände. 

Jag gjorde ännu ett försök att snoka reda på honom, men det är är näst intill omöjligt. Jag skulle inte alls vara förvånad om han dissade sociala nätverk totalt, och han har dessutom ett väldigt vanligt namn. Jag fick nog en bra bild av vad han sysslat med de senaste åren, om jag inte är fel ute, men inget foto eller så. Så jag satte på den där skivan som jag fick av honom för många många år sedan, och lyssnade på hans texter. Jag hoppas att allt arbetande och villa-liv inte skövlat hans skapande. 

Jag vet vad som knäckte det hela för mig, jag blev sårad över att han inte visade någon omtanke när jag var i en sits som var extremt svår. Vi kanske hade flutit isär innan dess, det tror jag nog. Men jag väljer att minnas de bra sakerna. Timslånga telefonsamtal, fikande, och allt det dära.. Jag minns, men förstår inte riktigt hur jag tänkte där, hur vi lärde känna varandra. Vi träffades på nätet, kom på att vi bodde nära varandra, skulle åt samma håll så han plockade upp mig i sin bil och körde mig vart jag nu skulle. Bra gjort Anna, way to get seriemördad. 

Aja, jag hoppas att du har det bra. 

"Nu är jag bara ett minne för dig, och lär så förbli" 

sjöng du nyss, och det är precis så det är. 

Det är mycket nostalgi nu, jag vet inte om jag kan kalla det overklighetskänsla, men det är som att jag först nu minns allt jag måste ha glömt under de här senaste åren. Det känns som ett helt annat liv, men det är ju mitt liv nu som blivit så himla litet.