tisdag 23 juli 2013

Konservera ångest i handgranater

Dagen har varit riktigt sketen, full jävla panikångestattack. Jag var väl medveten om vad det var och jag skräms inte av dem på det viset att jag tror att jag ska dö eller nåt sånt, men det är ändå obehagligt. Jag vet också vad kroppen gör, vilka kemikalier som går helt wild and crazy. Fly eller fäkta, men man kan varken fly eller fäktas med en osynlig motståndare. 

Jag vill fly från mig själv, fly mitt liv, flytta någon annanstans, sluta röka, sluta äta, sluta med allt. Men det fungerar ju inte så.. 

Juli är bara en dålig månad, helt enkelt. Det kommer den alltid att vara. Jag tittar på kalendern och inser att det snart är dags och att den dagen går helt åt helvete. Och att jag måste ta mig samman igen. Det är snart ett år sen sedan jag faktiskt bestämde mig för att resa mig upp och försöka leva. Det går väl sådär med den saken.. 

Jag skulle vilja kunna konservera panikångesten och bjuda på den trippen till alla de som tycker att man måste "bjuda till" och "sluta krångla" och "det är bara att..". Slänga en jävla ångestgranat i ansiktet på dem när de står där och tycker att det nog inte är så farligt.. 



Inga kommentarer:

Skicka en kommentar