Stolt mammis!!

På gården har vi en hund, en collie, en satanscollie närmare bestämt. Hunden är en omplacering som tydligen har blivit väldigt misshandlad hos sin tidigare ägare. Jag tycker absolut att man ska försöka rädda hundar och ge dem nya hem, men i det här fallet så hade det nog varit bättre att låta hunden få somna. Den är naturligtvis rädd och stressad och sänder inga bra signaler och är allmänt hatad av alla hundar här på gården. Kvinnan som har honom är inte heller rätt person att ta över en sådan hund! Hon kan inte dra in kopplet när han försöker flyga på andra hundar för då biter han henne! Istället får han hoppa runt i sitt långa koppel och gapa och ha sig och sen ger hon honom godis.. Hunden ser förjävlig ut, han har stora tovor och jag antar att det är för att hon inte får borsta honom. Han haltar ganska illa och sist jag såg honom så trodde jag faktiskt att han skulle tippa åt sidan.

Min hund tycker inte om. Min hund skulle göra så att det blev en satanscollie mindre i världen om hon fick chansen. Jag håller dock i min hund när satanscollien kommer. Så hon har ju lixom byggt upp en avsky mot collies, speciellt de med svart teckning. När vi var på djursjukhuset för flera år sen så stod det en collie i korridoren när vi skulle gå ut och vi fick be dem flytta på sig så att mördarhunden vågade gå förbi..

Men idag!! Idag när vi var ute så såg vi en normal snäll collie, så vi satte oss (eller hon satte sig) och fick godis medan jag påpekade att det var en snäll hund, vilken tjusig hund, du ser vilken trevlig hund och min mördarbulle sa inte ett ljud! Den här träningen funkar jättebra!

                                         
Bilden är från när vi var och hälsade på Mormor, så här ser framsidan ut, så ni vet det.