Skruttråtta..

Nu har lilla Busan fått åka till råtthimlen och jag lovade henne gröna ängar och allt som små råttor önskar sig. Det gick väldigt smärtfritt, råttor skriker gärna väldigt mycket när de blir rädda, det är deras natur, men vi fick en speciell råttkunnig sköterska som höll i och hon pep bara lite. Veterinärerna och sköterskorna är helt fantastiska på Djurkliniken här, allt går lugnt och stilla och respektfullt, de förklarar allting i detalj. Jag stannade naturligtvis kvar hos Busan så länge hjärtat slog, även om de inte direkt har nån trygghet i mig men ingen ska behöva dö ensam, vare sig råttor eller människor.

Det känns tråkigt ändå.. Inte som med katterna såklart, då bröt jag ihop. Men ändå.. De små liven som jag tagit under mina vingar.

Jag tror inte de andra märker av det så mycket, de låg och sov i en hög när jag kikade på dem nyss.. Jag vet inte. Tänker dock på hur jag ska göra när det bara blir en råtta kvar, hon kanske får gå med sin kamrat då. Råttor vill inte vara ensamma.

Ja, sov gott lilla Busan.