Sovrumskatt verkar inte ha nån bra dag idag, hon vill bara ligga och sova i fåtöljen och vill inte ens prata med mig. Det känns inge bra alls.. Jag vet ju att hon är gammal och hon har blivit lite snurrig, ena dagen är hon så här och andra kan hon vara en mycket liten kattunge som måste ligga hos mammis (mig) hela tiden.
Hon har bott med mig i 14 år nu, fan vad tiden går fort.. Hon var troligtvis vuxen när jag hittade henne skrämd och hungrig i ett "hål" utanför min hiss. Det var en nedsänkning för maskinrummet (till hissen) och hon kunde inte klättra upp för stegen.. Jag klättrade ner och tog den lilla pyttekatten som suttit där och skrikit ett tag, och i hissen på väg upp till min lägenhet så började hon tokspinna i min famn. Hon hoppade direkt upp i säcken med hundmat och började äta när vi kom in.
Från början försökte jag hitta hennes ägare, hon borde väl ha haft en, och ringde till katthemmet som omplacerar katter för jag ville verkligen inte ha katt.. Hon var inte heller imponerad av mig och min hund efter att hon fått i sig lite mat, och låg mest och morrade under soffan. Men en kväll när jag satt och tittade på tv så smög hon sig fram, upp på ryggstödet och ner på min axel och spann och spann. Där var jag såld. Eller köpt.
Hon var så rädd för allt, för ljud, för folk, för det minsta lilla. Mina vänner såg henne knappt.. Men med åren så har hon blivit mycket lugnare och harmonisk och kommer gärna och hälsar när folk kommer hit. Hon var helt galen i mitt ex, vilket inte tyder på ett jättegott omdöme i och för sig, och hon skrek på honom tills han lyfte upp henne när han kom hem från jobbet. Hon uppskattar inte alls Cujo och Penny, eftersom de inte alls verkar förstå kattspråk, och därför får hon bo i sovrummet. Hon kunde inte trivas bättre med det, oftast vill hon att jag ska hålla om henne när vi sover, eller så ligger hon på mitt hår.
Aja, så är det.. Jag blir ledsen när jag tänker på att hon inte kommer finnas hos mig för alltid..
jag kände ärligt en sån klump i magen och strupen när jag läste detta
SvaraRaderafår tyvärr dra in mig och min venup, det påminner så mycket om henne, hon är en adoptivkatt hon med
som var så rädd så rädd, så jävla för allt, minsta ljud och människor katter och allt
det tog ett år innan hon vågade gosa
men idag är hon mammig som fan och vågar lita på dem hon väljer.. men hon springer lätt ifrån vid hastiga rörelser och ljud fortfarande.. men det är ok för hon är så rolig och charmig
hon sover med mig som din sovrumskatt, liksom på min arm nästan klämd mellan bröst och arm och sover
eller så vaknar jag livrädd mitt i natten av att hon ligger en cm ifrån mitt ansikte på bröstkorgen typ. känns som hon kollar om JAG lever.. jag får nästa hjärtinfarkt
så läste jag om hur du hittade sovrumskatt för 14 år sedan och jag fick suddig blick här, det kändes
jag förstår precis vad du känner, den rädslan
och dina kära underbara minnen som du håller så hårt i
sovrumskatt ska ju vara där, i sovrummet och alltid vara gosig och mammig
Din Venup kanske också behövde lära sig att det finns godhet och kärlek i livet, så tror jag att det är med Tjej (hon talade aldrig om vad hon hette, så hon har fått heta Tjej). Hon tycker inte heller om hastiga rörelser och kan blir rädd när jag hostar.. Men hon är det gosigaste och pipigaste som finns.. Och pytteliten!
RaderaJag tänker också på hur mycket jag egentligen vill utsätta henne för.. Hon har aldrig varit hos en veterinär och jag tror att hon skulle bli jätterädd, så att springa där upprepade gånger och ta prover och hålla på känns inte rätt mot henne..
Venup är också pytteliten men hon vill alltid ha mat, speciellt mjukmat och godis. Tror hon var utan mat längre tider i sitt första hem och det satt spår i henne. Jag var med Venup hos vetten förra året för första gången och trodde aldrig det skulle fungera.. men jag var så rädd att något vara fel på henne, jag överparanoid när det gäller mina katter. Det gick faktiskt bra där, hon klättrade upp på mig och vägrade gå ner.. så sköterskan fick raka hennes tass där hon satt och ta blodprovet där.. då kände jag klorna när Venup fick ont, men hon rörde sig aldrig ifrån mig. Sen åkte vi hem och hon pratade inte med mig på 2-3 dagar.
RaderaTjej =) blir det inte lätt att du ropar Tjejen då?
RaderaHon fick blötmat nu (fick av grannen) och hon kastade i sig den! Gott tecken..
RaderaVarför kan katterna, djuren, inte bara somna in lugnt och stilla på sin favoritplats?
Nä måste jag till vetten så måste jag ju, men jag tycker att hon förtjänar att få ett krångelfritt slut, med tanke på allt som hon verkar ha varit med om.
Det brukar bli "Tjaiiiij" och så får man ett litet piiiiiiip tillbaka. :) Ibland när hon jamar så kommer det inget ljud alls..
Raderajag kommer iaf ge mina en liten bit stesolid innan jag åker till vetten när det blir så.. för jag har tänkt runt det så många gånger och får panik över tanken och bestämt att jag måste se att de är lugna åtminstone, redan när de kommer dit.. jag vet hur de båda hatar vetten..
Raderajag har sett hur de reagerar på stesolid så det är det enda tänkbara för mig
usch, hemska tankar.. hoppas vetten har några goda nyheter ang Tjej!
läste fel.. eller något.. jag tänkte du skulle till vetten och kolla hur Tjejs värden va
SvaraRaderaJag avvaktar idag tror jag.. Men grannen sa att jag bara ska höra av mig om det blir akut!
Raderaom hon sover med dig fortfarande så är det ett bra tecken
Radera