And it keeps coming..

Äh, nu jag jag klippt och klistrat in flera konversationer från gårdagens Facebookskörd bara för att komma fram till att de inte gör sig i bloggen.

Jag har fått en drös av fina saker sagt om mig, bara sådär. Fick höra att jag skriver bra och att bloggen är läsvärd, och det av en person vars intelligens, allmänbildning och klokhet jag respekterar högt. Let´s face it, vilken idiot som helst kan tycka att jag "skriver bra" men vad är det värt om personen inte vet vad den pratar om. En annan vän fick för sig att spontant tala om för mig att jag "har ett gott hjärta bakom den lite sura fasaden", vilket är lite charmigt sagt. Inte mindre än två spelvänner, det vill säga människor som jag inte känner utan bara har som vänner eftersom vi spelar samma spel och behöver grannar för att kunna spela, talade om för mig att de tycker om mig baserat på det jag skriver på Facebook. Vilket inte alltid är så trevliga saker.. Men det kanske gör sig annorlunda med google translate?

Den, om än begränsade, självkänsla jag normalt sett har, den har blivit förtryckt i och med det som varit. Att få höra alla dessa saker hjälper mig att få ett grepp om verkligheten. För att inte sväva iväg mot total galenskap. 

Jag har tänkt att leta på ett par böcker som jag har inför måndagen. Vi har en mer samtalsbaserad dag på måndagar. Jag har ingen aning om vad de flesta av mina medrehabilitetsbehövande har för problematik, men vi hamnade i mycket prat om "medberoende", ett personlighetsdrag man kan utveckla i större eller mindre utsträckning om man blir utsatt för en viss sorts brist på föräldraskap. Det behöver inte vara handikappande i sig,  men jag tror ändå på att det är nyttigt att ha en medvetenhet. Jag har själv ett medberoende som visar sig på några olika vis, en del positiva, en del negativa. Undrar vart böckerna är..?