Ja, ni vet ju hur jag har haft det med tidning och kundtjänst och frustration. Eftersom de slutade dela ut tidningen över sommaren så tog jag bort min lapp och kunde återigen njuta av all annan reklam som jag vill ha, - men - sen började det igen. Min nya strategi har varit att kasta mig upp, slänga ut tidningsjäveln medan hon rusar upp i trappen (vi bor längst ner) så att hon sakta men säkert lär sig att hon får ta med sig den ut igen, vilket hon också gjort. Eller så har nån annan slängt den, alla andra är ju liksom vakna före oss, men jag tror att det är hon.
Hur som, det är fucking torsdag morgon, ingen idé att ta sömntabletter eftersom jag blir väckt klockan tre. Hunden morrade till från under täcket när hon hörde tidningsvagnen gnissla till, vi slänger oss ur sängen båda två (parters in crime forevah), jag slet på mig morgonrocken, tar tidningen, öppnar dörren, tvekar över kastet medan jag överlägger om det ger större effekt om jag river tidningen i två bitar men inser att den är ganska tjock och det är ett tidskrävande projekt, hon studsar ju som en gasell i trappen, när jag hör ett försiktigt "duuu?" bakom dörren.
Resultatet; hon ska försöka komma ihåg att jag inte vill ha någon tidning.
Jag var rätt snäll, påpekade att jag ringt om det här typ tio gånger (vilket ingen sagt till henne i och för sig men det är inte mitt fel att företaget inte kommunicerar med sina anställda), att det inte fungerar med en lapp oavsett hur tydlig den är eftersom analfabeterna som delar ut helgreklamen (för tio spänn i timmen typ) inte klarar av att läsa.
Poäng till mig. Vad lär vi oss av detta? Det är bättre att kasta saker omkring sig än att försöka resonera med människor.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar