Repris..

Ångesten slog in nu! Skakar, tappade ut grädden till stroganoffen, lyckades radera hela inlägget om Norpan så jag klistrar in det här! 

----- 

Ledsen råttmamma

Min fina lilla Norping är dålig. Eller ja, hon ville sova när jag kom med maten, och jag fick väcka henne. Hon som är den som hänger på luckan och vill gräva runt i matskopan för att få de bästa bitarna, alla de bästa bitarna, på en gång. Som hon sen tappar eftersom hon inte har fem armar. Då ser jag att hela hennes lilla huvud ser jättekonstigt ut! Jag ringde djursjukhuset och pratade med en jättetrevlig man som gissade att det rörde sig om en tumör, råttor får ju jättelätt tumörer. Medan vi pratade så piggnade hon till och jag såg att hon inte har några problem att gå eller klättra på buren, och så slet hon morotsbiten ur handen på mig. Djurskötaren trodde inte att hon led, och att jag nog kunde avvakta till början av veckan utan problem. De kan få hjärnblödningar också, men då får de problem med motoriken och sånt..

Lilla Norpan har verkligen boat in sig i mitt hjärta, och nu gråter jag. Det har inte varit helt lätt att avliva Busan och Killer heller såklart, det är inte roligt att ta livet av någon, men de var dåliga och jag räddade råttingarna för att de skulle ha en chans till sina små råttliv och lovade dem att de inte skulle lida. Men Norping är min favorit.. Hon har en enorm personlighet..

På måndag får jag helt enkelt försöka få en tid att avliva både Norping och Amy. Amy mår bra men det är inget liv för en råtta att sitta ensam. Det är inte ens lagligt att ha en ensam råtta, de behöver sällskap.

Tänk att mina råttor skulle bli så gamla, jag vet ju knappt hur man sköter dem. Och tänk att jag skulle komma att bry mig så mycket om dem..