Jag känner mig lite ensam. Jag trivs med att vara själv, det är en helt annan sak vet ni.. Jag behöver inte vara fysiskt ensam om jag väljer att vara bland andra, utan jag känner mig ensam på ett annat vis. Jag känner att människor är märkliga, de gör saker jag inte förstår och tycker konstiga saker. Det är klart att man inte kan förvänta sig att stämma överens till hundra procent med någon annan och det vore väl ganska tråkigt om det var så..
Beror det på mig själv? Ja, kanske. Mitt anknytningsproblem är rätt tydligt, i alla fall för mig själv. Jag försöker att inte låta konflikter eller negativitet dra ner mig, och det lyckas väl ibland, med resultatet att jag inte bryr mig. Jag känner hur jag rycker på axlarna mentalt och det känns lite märkligt det med. Eller ja, det kanske bara är ovant? Det är ganska provocerande för andra, tror jag..
Jag är kanske på nån slags mellanlandning. Jag söker mental stimulans men tröttnar fort på andra människor. Kanske saknar jag bloggarna nu när jag tänker på det, telefonen är långt från ultimat att använda till att surfa, plus att det här jävla batteriet är helt värdelöst. Ska jobba in bloggerier i planeringen.
Första dagen på nya året dårå! Jag gör inga nyårslöften, gör ni det? Däremot fortsätter ju 2.0-projektet! Att bryta gamla hjulspår och lista ut vad fan jag vill och behöver egentligen..
Aja, såäre. Nu ska jag lääääsa, jag har kämpat mig igenom Den Gröna Milen nyss, för att tvinga in läsvanan igen! Tamejfan. Nu ska jag ta mig igenom 11.22.63, om bara katten kliver av boken. Ska nog värma lite av min potatisgratäng först, satan vad god den blev! Om man gillar ost, salt, grädde och en nypa potatis. Haha..
Pöss mina små hjärtan!
nej, inga nyårslöften här inte. dom hålls aldrig ändå.
SvaraRadera