Den där välbekanta känslan smyger sig på, som vanligt, att jag är oomtyckt. Det är väl inget ovanligt men nu har jag pms igen. Jag började gråta tre gånger när jag såg på det senaste CSI avsnittet idag, för det var en hund med. Men när folk inte fucking svarar på tilltal så är det väl inte så mycket annat man kan anta? Det är ju i alla fall inte så att jag gjort nåt större (positivt) intryck i såna fall?! Och nä, vi pratar inte om samma sak längre.. Skitsamma, jag tänker sitta här och vara bitter och gråta åt fiktiva saker.
Jag har antagligen lunginflammation också. Eftersom jag inte har nåt immunförsvar att tala om så åker jag på diverse baciller bara jag sätter mig på en buss. Jag får avvakta över helgen och se vad som händer. Jag har ju ingen feber men det tror jag inte att jag haft förut heller när jag fått tjata mig till ett test som mycket riktigt visat på att jag hade förhöjda whatever och fick antibiotika.
Äh. FTW.
----
Men det var väl självaste fan.. Nu fick jag svar. Nu är jag ju redan sur.
----
Men det var väl självaste fan.. Nu fick jag svar. Nu är jag ju redan sur.
Jag är likadan, tror det värsta väldigt fort. Jag har inte den bästa självkänslan i världen så det krävs inte mycket för att jag ska tro att jag är oduglig i även andras ögon. 'Bara' hjärnspöken vi lider av
SvaraRaderakramar
Ja det slår ju bara ner lixom.. Från "det här känns fett bra!" till "ingen tycker om mig..". Nä, självkänsla och egenvärde är inte mina starka sidor heller. Aja, nu är jag i alla fall sjuk och har inte hört av mig tillbaka.
RaderaKramar!