Nngh...

Så känns det. Jag har en oro, som nästan gränsar mot ångest fast jag försöker hålla tillbaka den, eftersom grannen knatade rakt in i min hall fast jag sa att hon inte fick. Jag vill inte ha in folk. Men hon skulle ju hälsa på hunden.. Fast jag sa nej. Det bara kröp i mig när jag stod kvar utanför dörren och bet ihop, vara normal.

Men jag vill inte ha den där känslan där, så jag tänker bestämma att den ska gå härifrån nu.

Jag var nyss ut med bullen (hunden) och då träffade vi I med vovvar, så vi gick med dem en lite längre vända än vad som egentligen var tanken. Det var trevligt förutom att jag fick släpa på min hund.. Hon ska äta gräsklipp och hon ska äta pinnar och hon ska och hon ska och hon ska. Till slut blev jag förbannad på henne. Vi råkade ut för ett fyllo också, när jag slängde bajspåsen utanför kvarterskrogen. "Vicket fint hår", eller nåt ylade gubben från uteplatsen, "mh" svarade jag. "Wruff" sa min hund som inte alls är förtjust i random fyllon som ska prata, och när jag vände mig och gick så hörde jag nåt om "jävla hundjävel ska uppfostras"... Så jag vände och bad honom hålla käften och frågade vad i helvete han menade med att jag ska uppfostra min hund? Då svarade han nåt om att "man ska vara kompis med sin hund". Jag gick muttrande därifrån. Inte rätt dag att hålla på och jiddra med mig känner jag..

Jag var uppe redan tolv förresten! Hur jag ska hålla mig vaken tills vi ska ut på promenix vid elva vet jag inte, men sån är planen.

Äh, jag är ju helt osammanhängande ser jag.. Never mind. Kul att ni kryssar i rutorna!