onsdag 6 juni 2012

Grannar när de är som bäst..

Grannen ovanför ringde mig idag på eftermiddagen, hon som alltid ställer upp och kör mig ni vet? Hon frågade om jag och hund ville gå ut en sväng, hon ville heller inte gå med sitt vanliga sura sällskap... Vi har varit ute i nästan en och en halv timme! Trötta men nöjda hundar, genomsvettig mammis.. Det är så där varmfuktigt med lite duggregn då och då här idag.

Hon vet hur jag mår, herregud hon har sett mig bryta ihop några gånger nu och det är hon jävligt ensam om att få göra, och hon respekterar och förstår det, och tänkte att vi säkert behöver lite luftning. Det gör vi absolut.. Det är motigt att ens komma ur sängen nu, depression är ett faktum, och att ta en spontan promenad själva känns omöjligt, men med lite sällskap och en massa prat så blir allt lite lättare.

Hon är gammal nog att vara min mamma, men det spelar ingen roll, vi har alltid trevligt ihop tycker jag! Vi har pratat en del om sånt där, hur det är självklart för oss båda att man lixom intresserar sig för vad den andra pratar om även om vi kanske inte delar intresse eller ens åsikter ibland. Det är ju det som är att konversera! Hennes kompis fräser och spottar och bryr sig inte det minsta om vad hon har att säga eller kontrar med att hon minsann har det sååå mycket värre. Det måste vara förjävla tråkigt att vara sån.. Ärligt talat är jag minimalt intresserad av hundutställningar och parningar, men jag har lärt mig en massa av min granne som har det som sitt största intresse. Jag försöker väl hänga med så gott det går när hon pratar om det.. Jag har lärt mig en hel del faktiskt.


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar