fredag 22 juni 2012

En sån där dag.. Igen.

Jag hann ta mig en dusch och handla en mängd mawt inför morgondagen men sen tog det stopp..

Jag bytte några ord med Mormors gamla grannar som är så underbara.. Hon skrev hur mycket hon och hela familjen saknar Mormor. När de hade fest så hoppade de alltid över staketet och bjöd Mormor på vin, hon sa åt dem att skruva upp musiken! De kom in till henne med ungarna och bara umgicks lixom, eller bjöd in henne att äta lite god mat, han är kock. Det känns skönt att de också saknar henne.. Jag saknar Mormor och jag saknar huset, jag kan varenda millimeter av huset, jag vet vart allting ska stå och det är en orsak till att jag inte kan gå igenom det och att det står en massa prylar och gör min lägenhet obebolig. Jag vill hem och jag saknar min Mormor..

Jag önskar att de bra minnena fick ta över och att jag slapp minnet av de sex timmarna jag satt och såg på medan hon dog. Men jag ser det, varje dag.

Så nä, det blev ingen promenad idag, det blev buspiron och sängläge.

Imorgon ska vi grilla, jag vet inte om jag sagt det. Jo det har jag, nu kommer jag ihåg det. Ah, vi ska grilla och jag hoppas att det blir uppehåll. Jag hoppas att jag mår lite bättre..

2 kommentarer:

  1. det här är inte tröstande på något sätt men jag tänkte bara berätta om något skumt jag fick erfara med min släkt i peru när jag var där -98. betänk nu att jag bara hade varit där en gång tidigare när jag var 2 eller 3 år så vi jag kan spanska och en hel del av kulturen men att vara i landet och träffa sin peruanska sida av det genetiska arvet är lite annorlunda när man väl är i the motherland så att säga. det var en fantastiskt månad, jag var i machu picchu bl a och så inka ruinerna men det var ju knappast det jag skulle berätta nu. vi gick till min morfars och min mosters gravar när vi var där, med hela tjocka släkten som följe, ja det är inget konstigt att gå till graven och snacka med sina älskade trots att de dog för 20 år sedan som det var då. iaf - traditionen där är att man aldrig, jag menar aldrig går till en grav utan de självklara röda roserna (suck) med viktigast av allt det peruanska brännvinet Pisco. där tar alla sig minst ett shotglas och skålar för den avlidne. i vördnad, inget annat såklart, det är i den allvarligaste tonen du kan tänka dig. dock går man ju inte därifrån förrän flaskan är tom och sen hemåt för att fortsätta med vad den än blir..
    så, ta en snaps för din mormor, skåla med henne
    jag vet inte hur man tar itu med sorg faktiskt, jag har bara gjort det en gång och blev helt förstenad och det tog nog flera år-
    mitt svammel är konstnadfritt med tanke på innehållet

    SvaraRadera
  2. jag vill önska dig och dina grannar en jättebästast messommar med god mat och allt det som ingår! hoppas speciellt du får kul! massor med kramar från mig, martin, ronja och löpande venup

    SvaraRadera