Jag vill inte prata om all ångest och allt dåligt. Kan bara känna att jag nog inte är tillräckligt tydlig med det ändå. När jag säger "jag har ångest hela tiden" med ett neutralt ansiktsuttryck så menar jag egentligen att jag sitter med en jävla atombomb av ångest i magen. Men har man aldrig upplevt det så är det nog svårt att förstå.. Ska försöka bli tydligare med det.
Jag blir så glad av min lilla grupp av människor som jag umgås med i veckorna. När jag varit borta så får jag höra att de saknat mig och att det varit tomt utan mig. Jag saknar dem också! Idag har jag till exempel varit på möte istället för att ha varit med ute i skogen med dem, och det känns jättetomt. Jag ser uppenbarligen bara glasen som halvtomma just nu om det ens är nån vätska i dem alls, och det känns som om tiden farit förbi och vi kommer snart att skiljas åt.
Jag har varit i många grupper genom åren, och man byter ofta nummer och lovar att man ska höra av sig och så flyter allt bara ut i sanden. Ofta är det nog från min sida det flutit, men det blir ändå aldrig nåt av det. Jag vet inte hur jag ska göra, om jag ska be om facebook eller nåt annat på lagom avstånd. Vi är alla väldigt olika personer, vissa ger mig sånt lugn, andra vill jag mest se att det går bra för. Några vill jag inte ha med att göra..
Men vad ska jag göra, det är ju inte direkt så att jag kan bjuda hem dem..
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar