Jag har en egenskap i relationer, att stå ut med jävligt mycket jävligt länge. Och sen tröttnar jag. Jag gör ingen större grej av det, utan jag bestämmer mig bara för att jag inte vill vara del av det längre. Det känns inte som någon ide att ställa till med en konflikt och drama, eftersom att jag vid det här laget inte vill ha en lösning, jag vill bara gå.
Jag är precis så trött på en person nu. Jag känner att jag inte skulle acceptera det här beteendet från en vän och därför finner jag inte längre någon orsak till att ha en relation med den här personen. Det har väl säkert haft sina bra sidor, menne, I´m out.
Det händer grejer, faktiskt. Jag antar att jag krälat mig ännu en bit ur det där djupa svarta hålet som jag var i när vi började den här bloggen. Vi, du och jag.
Man utvecklas och sånt där, inte samma flod blah blah..
Idag vaknade jag med en bra känsla, en "Be a fucking wolf, Be a fucking lion."-känsla.
Så. Roar.
Jag är likadan. Jag har aldrig varit konflikträdd. In fact så brukade jag engagera mig väldigt mycket i konflikter när jag var yngre hehe.
SvaraRaderaMen nu känns det aldrig mödan värt, så jag bara går. Vänder ryggen till skulle man kanske kunna säga.
Btw, får jag vara en tiger då? Och tänk på att vi är utrotningshotade så det skadar inte med en till.
Självklart får du vara en tiger, jag är också en tiger! :)
RaderaJag är inte så bra på konflikter, så jag försöker att inte gå in i dem på samma vis som jag gjorde när jag var yngre och inte lika klok som jag är idag. :D Palla med folk som bara ger negativ energi liksom.